Jag, Joakim

jj

Efter snart tre månader på Svenska Yles “utgivning webb” börjar det bli dags att presentera mig själv: Hej, jag heter Joakim, kallas för Jocke och jag är kodare.

Det råder ganska spridda åsikter om vad en kodare är och vem som får kalla sig kodare. Vissa purister tycker inte att jag får använda titeln, eftersom jag endast skriver program i språket PHP som är ett s.k scriptspråk och tolkas av datorn utan att programmeraren först behöver översätta det till maskinkod. Samma purister får hjärtslag när någon som “bara” arbetar med HTML kallar sig för kodare. Ovannämnda hör till mina huvudsakliga verktyg och för enkelhetens skull brukar jag ändå presentera mig som kodare.

Här är mitt försök att definiera kodande och samtidigt en beskrivning av vad jag gör här på YLE: En kodare löser logiska problem och skriver sedan ner lösningen på ett språk som han behärskar och som stöds av servern. Pluspoäng fås om man skriver ner lösningen på ett sådant sätt att också andra kodare förstår den. Vill man vara extra öppen, så kan man skriva koden så att hela världen kan ha nytta av den och till och med vidareutveckla den. Då måste man följa vissa riktlinjer och koda på en ganska allmän nivå i stället för att välja lösningar som endast kan utnyttjas av vår begränsade nisch. Jag gillar den sortens öppenhet och det var en glad överraskning då jag fick höra att man också på YLE värdesätter öppenhet och att det finns stora satsningar för att göra det vi håller på med mera öppet.

Min officiella titel är “webbutvecklare” och här på YLE ska jag i första hand arbeta med webbsajten svenska.yle.fi och specifikt som Drupalexpert.

Kanske man bättre förstår vad jag sysslar med om jag get ett konkret exempel: När YLEs redaktörer skriver webbartiklar, så ska varje artikel helst förses med nyckelord som är relevanta för det man skriver om. Orden kan inte väljas hur som helst, utan ska sökas från en ordlista, en s.k “ontologi”. En av mina första uppgifter var att se till att redaktörer kan tagga sina artiklar med ord också från andra ontologier än standardontologin, “koko”. Som konkret exempel kan man nämna “mesh”, som innehåller medicinska termer och ska användas av Webbdoktorns redaktörer. Som kodare tacklar man uppgiften steg för steg: Först måste jag se om jag över huvud taget kan söka mesh-termer från ONKIs tjänst. När jag kan göra det på teknisk nivå måste jag fundera hur en redaktör vid inmatning av en artikel lättast specificerar att nyckelord ska sökas från t.ex mesh. Det finns många alternativ: man kan välja från en s.k rullgardinsmeny, man kan kryssa för en eller flera ontologier med s.k checkboxar och så kan jag som kodare kräva att en redaktör vet att man ska fylla i ontologins namn före sökordet, t.ex “mesh:huvudvärk”. Det sistnämnda är ett bra alternativ om endast väldigt få ska använda andra ontologier. Vi vill gömma funktionen för dem som aldrig behöver den, för att inte verktyget ska bli svårare att använda.

Jag ska återgå till presentationen. Jag är i skrivande stund 37 år gammal och har jobbat som webbutvecklare och utbildare för samma företag i drygt 15 år före jag kom till YLE. Utbildningarna skedde till 90% i samarbete med Arcada och jag har stått tusentals timmar i klassrum både på Drumsö och i Arabia när Arcada flyttade dit. Nästan all utbildning har skett inom fortbildningen för vuxna elever och kurserna har handlat om allt från fotografering och Microsoft Excel till programmering i olika språk, som PHP, HTML (förlåt, purister), JavaScript och Flash Actionscript.

När jag kom till YLE hade jag inte speciellt djupa kunskaper om Drupal, eftersom jag i omkring 10 år arbetat med en konkurerande produkt, ett eget innehållshanteringssystem som gör ungefär samma saker som Drupal. Det var intressant att märka att många av de lösningar som finns i Drupal är saker som jag själv har funderat på och det var därför inte särskilt svårt att “komma in” i Drupals sätt att göra saker och reglerna för hur man skräddarsyr lösningar.

I mitt tidigare liv som utvecklare arbetade jag mycket och ofta med olika webbprojekt. Den stora skillnaden mellan mitt liv då och nu var att organisationen var så liten att jag ofta “fick” vara med och t.o.m ansvara för hela processen: Det första mötet med en ny kund, skrytande med tidigare projekt, genomgång av kundens specifikationer och önskemål, frågor om budget, planering av en offert som passar in i nyssnämnda, utarbetande av tidtabell, förverkligande av layout, html, javascript, css, php, databas, kommunikation med kunden per email, telefon och regelbundna möten under projektets lopp, registrerande av webbadress, konfigurering av server och e-post, testande, buggfixar, avslutande av projektet, klagomål… Exempel på projekt vi gjorde var webbshoppar, valmaskiner, auktionssystem, ekonomisystem, “vanliga” webbsidor och många helt skräddarsydda lösningar för vad kunden sade sig behöva.

Det som övergången till YLE har medfört är en möjlighet att få fokusera på färre saker och göra dem mera ordentligt. Jag var en sorts allt-i-allo och nu ser jag mig mera som webbutvecklare eller kodare som också får vara med och visionera och planera ibland, men som ändå huvudsakligen arbetar med ett ganska snävt område. Faran med att, som jag tidigare gjorde, jonglera så många uppgifter och t.o.m olika projekt samtidigt är att kvaliteten lätt blir lidande. Speciellt som man hela tiden begränsas av slutsumman på en offert som oftast ligger i den lägre ändan av vad som är mänskligt möjligt. Risken är också att man är för fokuserad på “the bottom line” och inte kan vara stolt över att man gjort nåt fint, utan endast då firman tjänat en massa pengar.

I mitt privata liv dras jag främst till olika kreativa hobbyer, som fotografering, chiliodling, matlagning, bakning, pianospel, hemrenovering. Jag bor i ett hundra år gammalt hus med många flagande ytor och spruckna väggar och försöker så småningom lära mig rätt sätt att ta hand om stället. Datorer ligger också ganska nära hjärtat och när min son nu nått den mogna åldern av tre år, så är det intressant att se hur han tar till sig teknologi. Det tog förvånansvärt länge för honom att förstå varför det ska finnas tv-program som kommer bara en gång och ett visst klockslag. Han är också ytterst förbryllad när man talar i telefon med nån utan att se personens videobild. I hemlighet avundas jag honom som fötts till en värld som är så mycket mera teknologiskt avancerad än min var på sjuttitalet. Jag tror det säger en del om hur jag är som människa och mitt motto eller min livsfilosofi kunde egentligen uttryckas som “visa mig flera coola saker!”. Det känns som att många här på YLE tänker i liknande banor, så jag kände mig både hemma och välkommen från början.