Mediekonvergensens nästa fas – att idka skogsvård i aska

Förra fredagen (23.1.2015) hörde jag bl.a. Emanuel Karlsten tala på Mediespråkseminariet. Han hade talat där senast tre år sedan, och inledde med att säga att han egentligen kunde ha valt att dra precis samma presentation som då i repris. För enligt Emanuel står hela mediebranschen stilla och ställer sig om igen samma fråga om vad som ska ske till näst. För att komma loss ur denna “catch 22” så tycker han att mediebranschen bör brinna, och likt efter en skogsbrand återuppstå ur askan.

Samtidigt så brukar det ju vara så att man inte alltid märker då ens egna barn växer, utveckling som sker rakt framför ens egna ögon går ibland en obemärkt förbi. Då jag ser på det blogginlägg som jag skrev till bloggen för tre år sedan med titeln “Att tänka webb” så känner jag nog igen den stagnation som Emanuel beskriver. Samma frågor och ambitioner är ännu aktuella. Men samtidigt har oerhört mycket utveckling skett. På mediebranschen i stort har utvecklingen varit snabb. Eller snarare har omvärlden och vår publiks mediekonsumtionsmönster förändrat radikalt.

De här yttre förändringarna har skett snabbare än vad traditionella mediehus klarar av att förändra sig, utan den skogsbrand inom organisationerna som Karlsten efterlyser. Om de strategier som kan krävas för att klara av anpassningen skrev jag nyligen om i Nya Argus.

Men samtidigt har alltså även stor förändring skett i verksamheterna. Hos oss på Svenska Yle har webben på riktigt (läs i budgeter och personalresursallokationer) fått prioritet. Olika delar av verksamheten är i lite olika lägen av utvecklingen, men det rör på sig. På sätt och vis är faktiskt läget lite liknande som efter en skogsbrand. Det finns nu ny mark och allehanda skott skjuter upp. Frågan är om man vill låta alla blommor blomma, odla fritt för var och en. Eller om man vill ha ett effektivt skogsbruk som låter höga furor snabbt resa sig i ordnade rader? Kanske idealet är en park, med mångfald under ordnade former. Men dit är det nog en bit väg ännu.

Kanske idealet är en park, med mångfald under ordnade former

Det jobbas mycket med att reda ut i utgivningen och göra scheman för webb. Det kan synas märkligt att schemalägga webbutgivning, är det inte just friheten från etermediernas tablåer vi vunnit i.o.m. digitaliseringen? Ja, i sig nog. Men om vi publicerar allt vi gör genast då det blir färdigt så får publiken betydligt svårare att hitta våra innehåll. Innehållen blir i regel klara under kontorstid, medan, delvis beroende på genre, i regel konsumeras andra tider. Och följetongen är betydligt lättare att följa (därav namnet) än ett stort block utgiven i en hop.

Men att omorgansiera verksamheten utan att ta det hela några steg vidare är också en reell risk. Det ger en illusion av förnyelse, då man bygger upp något gammalt på nytt. Emanuel Karlsten beskrev olika metoder att anpassa sig till det nya fältet; att bygga enligt nätets logik, anställa spridare av innehåll och communityredaktörer, använda teknik för att gynna innehåll. Allt kändes väldigt bekant från teknologi- och startupföretagsvärlden. Det är också många som funderat kring ifall mediehusen håller på förvandlas till teknologiföretag? Ja, är min mening. Vi gynnas av principerna för agil utveckling både inom utvecklingen av våra plattformer OCH våra innehåll. Följande tweet summerar det bäst:

 

Googles Eric Schmidt gjorde här i dagarna ett intressant utspel och sade att “internet kommer att försvinna”. Han syftade på att i takt med att allting blir uppkopplat så slutar vi lägga märke till nätet i sig, det “försvinner” och blir en integrerad del av vår verklighet. Jag tror att medier med fördel kan tänka lika om sina egna alster. De journalistiska innehållen är i en process där de håller på att omvandlas från att vara separata ritualer – morgontidningen, kvällsnyheterna, lördagsfilmen, söndags-Strömsö – och bli integrerade delar av vår vardag. De journalistiska innehållen blir som repliker i en daglig kommunikation via applikationer och onlinetjänster.

De journalistiska innehållen blir som repliker i en daglig kommunikation

Då bör man också fundera på funktionerna och formaten som man tidigare tagit för givna, håller t.ex. nyheterna på att bli en anakronism? Är det kanske bara bra ifall robotar börjar sköta en del av vår journalistik. Bör den journalistiska agendan sättas av big data? (Se tweeten nedan, allt detta diskuterades under #mediesprak.)

Så bör medierna brinna, brinner vi redan? Det kanske sist och slutligen kvittar vilka analogier som fungerar bäst som väckarklockor. För väckarklockor är nog något som krävs för att vi ska kunna blicka vidare och ta de steg som behövs för att överleva. I ett historiskt perspektiv så är faktiskt mediernas tillbakagång bara en liten svacka. Och informationsförmedlinegen- konsumtionen i bredare perspektiv har aldrig mått bättre i mänsklighetens historia än på internet. Så det finns alla möjligheter att gå vidare med vår verksamhet.

 

DrupalCon 2013 Prag och gemenskapens styrka

Jag hade nöjet att delta i DrupalCon 2013 i Prag. DrupalCon är i grunden en teknisk konferens där alla utvecklare som jobbar med Drupal samlas ihop. Just nu ligger fokus kraftigt på följande version, Drupal 8. Det är stora förändringar på väg, vilket väcker både stora förhoppningar och farhågor inom Drupalcommunityt.

DrupalCon 2013 Prag gruppbild
DrupalCon 2013 Prag gruppbild. CC By-SA Michael Schmid http://www.flickr.com/photos/x-foto/

Mindre aktörer är oroliga över att de inte längre ensamma skall kunna hantera en Drupalsajt, att de blir för komplexa. En del användare börjar använda Drupal på nya sätt så att de skär av trådarna mellan backenden (den tekniska bakgrunden) och frontenden (det som användarna ser på sina skärmar). Andra vill fortsätta att utveckla Drupal 7 ännu, eftersom det är ett fungerande system. Och ytterligare andra kan inte vänta på att Drupal 8 skall lanseras för att kunna utnyttja de nyheter som är på kommande. Klart är dock att fler utvecklare redan nu har bidragit till utvecklingen av Drupal 8 än av någon annan tidigare version.

Och det är verkligen mycket nytt, Drupal 8 innehåller över 200 nya egenskaper. Dries Buytaert, ”Drupals pappa”, tog i sin keynote särskilt upp Drupals samhälleliga betydelse, vad systemet möjliggör som ett open source webbpubliceringssystem. I linje med det fokuserade Dries också mycket på egenskaper som tillgänglighet (accessability), mångspråkighet och mobilanpassning i sitt tal. Det var också glädjande för mig att höra att en stor vikt lagts på att semantisk annotering i Drupal, huvudsakligen i linje med definitionerna i schema.org (mer om vårt arbete kring detta i ett senare inlägg).

Andra dagens keynote hölls av Lisa Welchman som pratade om vikten i att vårda den community som byggts upp. Det finns en paradox för öppna gemenskaper, där just öppenheten blir den drivande faktorn för tillväxt och kreativ gemenskap, vilket väcker krav på styrning, vilket riskerar kväsa communityt. Det här är något som man sett inom Drupalgemenskapen där dessa DrupalCons och också mindre träffar har varit fantastiskt inspirerande. Och den hjälp som utvecklarna ger till varandra helt gratis och av pur välvilja är helt fantastik. Och tänkt ur ett mer krasst affärsperspektiv otroligt prisvärd. För det arbete som gemenskapen gör och ger varandra är värd miljontals euro!

Men samtidigt kommer den andra sidan in. Då en verksamhet växer så börjar den spreta åt olika håll och kan inte längre fungera effektivt utan styrning. Men där måste man gå försiktigt tillväga. Och även styrning är något man kan göra tillsammans. Och på så vis övervinna paradoxen mellan den inspirerande och tillväxtgivande friheten och den potentiellt kväsande styrningen.

En lärdom som vi gärna kunde överföra till fler verksamhetsområden, inte minst journalistiken.

Nedan en Storify som samlar mitt twitterperspekiv på DrupalCon Prag:

Öppen data från Svenska Yle för Pondus-hackathon

Svenska Yle har nu snart i ett år haft sin Drupalsajt i bruk. Mycket arbete återstår ännu, men vi har bl.a. nyhetartiklar och Strömsömaterial från år 2002 publicerat på den nya plattformen, och nya helheter migreras fortlöpande. Inom kort skall bl.a. Webbdoktorn och X3M migreras.

Som vi skrivit en hel del om här på bloggen så strävar vi efter att arbeta för öppenhet och kvalitativ metadata. Även här är arbetet ännu i sin mitt, mycket är också redan gjorts. Bland annat så publicerar vår webbstatistik öppet här på bloggen och vi annoterar vårt material följandes standarder som Pondus och Dublin Core, använder det nationella ontologiska bibliotekets termer och annoterar det i koden med RDFa och mikrodata. Vi skall ännu komplettera dessa metadata med geografisk information och information om aktörer (personer, företag, myndigheter, föreningar, osv.) innan vår annotering känns tillräckligt komplett. Sedan återstår att bygga ett öppet API för att tillhandahålla publiken våra data.

Pondus

Men vi ger nu i samband med Pondus Open Data Hackfest som ordnas tisdagen den 5.3.2013 av Pondus-konsortiet en förhandstitt på det data vi har att erbjuda. All data finns ju redan tillgänglig via källkoden till våra webbsidor, men vi har nu för hacket byggt ett hjälpmedel för att komma åt det, i väntan på en egentligt API.

Vår datajournalist och -analytiker nummer ett Jarno byggde i python med mechanize ett script som går igenom de data vi har tillgängligt på våra webbsidor. Innehållet är ett två månaders smakprov (.csv, 30Mb) från början av 2013, och innehåller utan särskilda avgränsningar data av det artikelmaterial vi har publicerat på vår Drupalplattform.

Närmare specifikationer finns publicerade i Pondus wiki. Det är frågan om rådata med en stor del av ursprungskoden bevarad. Vi valde att göra på detta sätt istället för att formatera dessa data så att deltagare i hacket fritt kan använda sig av materialet enligt de användningar de kan tänkas hitta på.

Dessa data inkluderar ponduskategorier (inkl URI), KOKO-termer (inkl URI), licens, datatyp, språk, titel, textinnehåll, författarinformation, bildinformation och kommentarinformation. I wikin hittar man också ”skrapningsreceptet” som man kan koppla t.ex. till vilket som helst av våra RSS-flöden för att utvinna mer data för specifika applikationer.

Detta är ett blygsamt första steg, men vi är ändå väldigt entusiastiska och det skall bli spännande att se hur vårt material utnyttjas i hacket. Det är det som är en av de finaste sakerna med öppen data. Man släpper ut den i världen, och vet aldrig vad den växer sig till, och vad den kommer att ge tillbaka. Det är ett fint potential som sluten data aldrig kommer att ha, och det är något vi gärna vill fortsätta att erbjuda vår publik.

PS. Hacket är öppet för vem som helst att delta i, och det finns flera andra intressanta datasamlingar att använda sig av. Häng med, och ta chansen att vinna 2000€. Mera info om tillställningen och data finns här.

The Finnish Twitter elite, and then some

Twittercensus’ charting of the Finnish speaking Twitter users reveal several interesting tendencies that before have been much discussed but less scrutinized, especially in numbers. Judging from the main cluster we have an homogenous and small crowd of active users, active both online and in society it seems.

This charting made by Hampus Brynolf (@HampusBrynolf) of @Intellecta is solely based on language. So this is essentially a chart of Finnish speaking Twitter. You could be located in Fiji, as long as you’re writing in Finnish, you’re in. That means on the other hand that Finns tweeting mainly in English (for example Alexander Stubb @AlexStubb) or in Swedish (for example Peppe Öhman @peppepeppepeppe) are excluded from this survey. A more specific description of the methology can be read here.

The small Finnish Twitter

First of all, it really is a small crowd of active users we encounter here. Twittercensus lands at the figure of 64K Finnish speaking Twitter accounts, of which only 26K are active (1 tweet/30 days, these are included in the graph) and an even smaller crowd of 5000 accounts that are judged to be very active (1 teet / day). According to a previous estimate Finnish Twitter accounts would be as many as 300K. That of course would include tweeps using all languages as well as passive and/or lurking accounts. Whereas Toni Nummelas @toninummela ongoing Twitter survey has by 18.2.2013 found over 25K active Finnish Twitter accounts.

The homogenous Finnish Twitter

The graph is also quite homogeneous  There is only one clearly obtruding cluster consisting of tweeps with a shared interest in manga/anime (please correct me if this description is inaccurate). Beside this on only six other clusters are to be found, as seen in the picture below.

Twittercensus Finland cluster map
Twittercensus Finland cluster map

The six main clusters blend into each other to a very high degree. When you look closer at them there are some noteworthy tendencies to be found. First of all there is media everywhere, and not separated into a cluster of its own. Most news media is in the light blue cluster, as are the politicians. This could potentially be an interesting base for a detailed analysis of the power structures between politicians and news media.

But there is also media to be found in the green business cluster (e.g. @KauppalehtiFI), in the entertainment cluster (e.g. @Maikkari) and in the sports cluster (e.g. @YleUrheilu). How these large clusters integrate into each other is well illustrated by one of Finland’s largest Twitter profiles @TuomasEnbuske. He sits as a journalist surrounded by the mainly light blue journalists/politicians cluster. But he is himself counted into the purple entertainment cluster, most likely largely through his followers who are mainly entertainment-oriented. Also note into how large an extent the different clusters blend into each other when you zoom in and look closer at the cluster structure of the surprisingly homogeneous graph.

Tuomas Enbuske and the graph of many colours

The Nordic perspective

Hampus Brynolf has made similar surveys over the Swedish, Danish and Norwegian language Twitter users. Putting these figures side by side gives some rather interesting insights.

Twittercensus Nordic comparison chart
Twittercensus Nordic comparison chart

Finland and Denmark are both relatively small Twitter nations with quite similar figures and degrees of engagement. Sweden and Norway are both significantly larger Twitter nations. But note that the population of Norway actually is slightly smaller than the populations of Finland and Denmark. Thus making Norway the Nordic Twitter giant per capita. That is also to be seen in the relatively larger amount of the Norwegians’ social spheres. It is also interesting to note that Swedes and he Norwegians are clearly more active tweeters than Finns or Danes. So it seems an active community feeds itself and promotes growth.

Comparing the Swedish and the Finnish graphs also strengthens the notion of Finnish Twitter being very homogeneous. In this mapping of the Swedish graph there are no less than 25 different clusters identified. (Note the light blue Finnish Swedish cluster at the left.) One significant difference is the regional clusters clearly identifiable in Sweden, seem to be completely missing from the Finnish graph.

Twitter elite?

So what should we make of it all? Is Finnish Twitter basically a small tightly interconnected elite setting the agenda? Well, I do see several signed implying precisely that in the graph. But that is of course not the whole truth. I see it as a mainly positive thing that media can be found within all groups of interest. And I read the lack of regional clusters mainly as a democratic tendency where all have the opportunity for everyone to have their voice’s heard within this community without regards to place of activity. But there has also for a long time been a strong over emphasis in media of Twitter as a platform. So it goes both ways. Twitter gets far more media attention than any other social network in relation to its relatively low amount of users. And that is in itself a rather compelling reason to join the conversation.

— — —
More on the subject:

Expertinformationens dilemma i det öppna informationssamhället

Christine de Pisan, L'Epistre d'Othea
Christine de Pisan, L’Epistre d’Othea.
Prudence, Wisdom and Knowledge

Jag hade det stora nöjet att delta i Helsingfors universitets alumniförenings expertpanel och diskutera hur öppen data påverkar forskningen och journalistiken. Med i panelen var rektor Thomas Wilhelmsson, professor Henrik Meinander, kommunikationskonsult Carl-Gustav Lindén samt undertecknad, ordet leddes av Jessica Parland-von Essen. Diskussionen blev intressant och påvisade hur det verkligen finns gemensamma utmaningar för den akademiska och journalistika verksamheten, något som också Harvardprofessorn Clayton Christensen skrivit om nyligen.

Diskussionens kretsade kring öppen data, fri tillgänglighet (open access som HU förtjänstfullt engagerat sig i), expertrollen, tolkningsföreträdet och framför allt utmaningen i att i sin verksamhet nå ut till publiken.

Upphovsrätter

I öppnandet av data och information är det oftast upphovsrätterna som ställer till med problem. Få forskare publicerar själv sina material under CC-licens eller motsvarande öppna licenser. Och då texter ges ut via förlag eller tidskrifter överförs ofta upphovsrätter till dem. Vilket kan få den märkliga konsekvensen då universitetens bibliotek köper in dyra tidsskrifter som innehåller forskning som utförts på universitetet och getts helt avgiftsfritt till tidskrifterna. Vilket i sin tur förhindrar fri vidare spridning av ursprungstexten, som Kristina Weimer förtjänstfullt påpekade i sin publikkommentar efter diskussionen.


(Tack för tipset om videon som jag plockade härifrån, mer om licenser också på Esstter här. Kolla också denna undersökning (pdf) ifall avigsidorna av CC-NC intresserar)

På motsvarande vis är upphovsrätterna ett stort hinder för Yle att sprida särskilt tv- och radioinnehåll. Detta gäller såväl ambitionerna att öppna arkiven som att distribuera de nya programmen friare och tillhandahålla dem längre online. Läs mer om de juridiska problemen kring detta här och om Yles förfrågan om ändring till framtidsutskottet här (båda på finska).

Aningen oroväckande är också att trots goda intentioner både i Finland från myndighetshåll (pdf) och från medborgarhåll och inom EU, lyckas lobbyorganisationer häpnadsväckande direkt påverka lagstiftningen.

Mångfald

Öppen information och öppna kanaler för också med sig avigsidor. I första hand ett överflöd av information, och ett tilltagande mått brus och också ren desinformation. (Obs att årets Media Information #m13i den 15.10.2013 kommer att handla om detta.) Den väsentliga skillnaden från tidigare är att alla kan publicera sig idag. Inte minst Wikipedia har blivit en kunskapens högborg som delvis konkurrerar med universiteten och biblioteken. Och sk. MOOC:s erbjuder gratis utbildning online. På motsvarande vis har sociala medier, bloggar och medborgarjournalistik diversifierat informationsförmedlingen i det som traditionellt varit journalistikens områden.

Här kan kuratering vara en metod för att öppet och genomskinligt både inom forskning som journalistik visa på processen och informationsflödet i respektive verksamhet. För det finns en väsentlig skillnad här gentemot största delen av det massiva informationsflödet och åsiktsyttringarna online. Både journalistiken och forskningen behandlar information enligt vedertagen praxis och utför ett avsevärt arbete i att validera och bearbeta informationen.

Förändrade konsumtionsvanor och utmaningar

Det förändrade informationslandskapet för med sig tre stora utmaningar som flera branscher delar idag:

  1. Att öppet göra kvalitativa innehåll
  2. Att nå ut till publiken
  3. Att fylla en funktion för publiken

Distributionsproblemet ligger i att nå ut till en publik som inte längre läser tidningar, ser på tv-kanaler, lyssnar på radiokanaler eller anmäler sig till kurser vid universitet. De föredrar att aggregera sina innehåll, läsa, titta och lyssna på flera källor ur ett globalt urval. Och gör allt detta via flera olika tekniska och uppkopplade plattformer. Och fattar beslut om vilka innehåll de konsumerar primärt enligt för dem tillförliga rekommendationer. Dessa rekommendationskällor har lite gemensamt med de traditionella auktoriteter som mediehus och universitet som har haft tolkningsföreträdet då det gäller rekommendation av lämpligt informationsinnehåll.

Det gäller alltså att se till att innehållen och informationen finns tillgänglig på de plattformer publiken använder. Och att se till att de fyller en uppgift i de konsumtionsvanor publiken tagit till sig. För medieinnehållens del handlar t.ex. detta uppgiftsfyllande att under den tid publiken äter sitt morgonmål ge en bild av vad som står på agendan idag (evenemang, snackisar), vad som skett som man bör känna till (nyheter), eller t.ex. att fylla tiden medan man åker allmänna transportmedel eller väntar hos tandläkaren. Då konkurerar medieinnehållen med musik, spel, kommunikation på sociala medier, osv, som finns tillgängliga via smarttelefoner. Det är i denna globala konkurens som medierna måste kunna hävda sig och fortfarande fylla relevanta uppgifter och funktioner för sin publik. Dito universiteten.

 

EDIT: Här kan ni se diskussionen.

DrupalCon 2012 München

En del av Svenska.yle.fi hade möjligheten att som en skolningsresa delta i årets europeiska Drupalkonferens som i år ordnades i München. För mig var detta mitt första Drupalevenemang så jag visste inte riktigt vad som väntade. Då Robert Douglass dök upp i öppningen av DrupalCon iklädd dirndl och några minuter senare salen genomljöd av 1800 programmerare som joddlade steg nog orosmålen några pinnsteg …

Men snabbt blev det nog klart att ovannämnda hör till den familjära atmosfär som präglar Drupalcommunityn, och själva programmet var ytterst intressant och mångsidigt. Stor fokus låg på utvecklingsarbetet med D8, följande version av Drupal. Det arbetet är nu inne på slutrakan och de funktioner som skall med bör vara klara i december. Lansering planerad till augusti 2013. Tills dags dato har över 600 webbutvecklare arbetat med D8.

 

Utvecklingen av D8 visar på flera intressanta spår för Drupal. Ett av dem är implementeringen av php-ramverket Symfony. Detta innebär en fortsättning på breddningen av Drupals verktygspalett till externa open source-lösningar, en utveckling som redan tidigare inletts med implementeringen av javascriptbiblioteket jQuery i D7. Det här var ett spår Henri Bergius var inne på i sin keynote Decoupling content managment. I hans mening är fortfarande samtliga CMS monoliter, som borde brytas ner.

 

Utvecklingsarbetet med arkitekturen i D8 forsätter med fokus på att ytterligare underlätta såväl testning, lansering och uppgradering genom att hålla olika lager mellan innehåll, frontend och backend separata. Ett annat steg är de stora framsteg som gjort i användarvänlighet och WYSIWYG-uppdatering i D8 i och med Spark-projektet och Alhoa-editorn. Imponerande grejer! Se själv:

Förutom det mer tekniska snacket jag i ärlighetens namn stundvis hade svårt att hänga med i, kom där också många intressanta saker fram som mer berör mitt eget konceptutvecklarperspektiv. Både Dries Buytaert och Anke Domscheit-Berg pratade om hur Drupal använts för att främja genomskinlighet, samarbete och deltagande mellan myndigheter och medborgare, dvs. det sk. Government 2.0.

 

Drupal har också framgångrikt använts av ideella organisationer som behöver ett system för att med minimala instegskostnader få upp en webbplats. Öppna ”distron” är här till stor hjälp, de är liksom nycklarna-i-handen-färdiga-att-tas-i-bruk webbpaket. En intressant presentation på DrupalCom handlade om ett av dem, OpenAid.

Andan av open source kändes starkt på många håll. Förrutom ovan nämnda OpenAid så var det Sony-sponsorerade projektet med views i Drupal6 ännu i färskt minne. De investerade miljoner i utvecklingspengar för att bygga mångspråkiga sajter för fans till de stjärnor som de har hos dem. De släppte sedan allt vad du utvecklat öppet till Drupal-gemenskapen. Som sedan dess bidragit med vidareutveckling som skulle ha kostat oräkneliga miljoner . Samma kungstanke ligger bakom initiativet Large Scale Drupal (LSD) där de största aktörerna som använder Drupal samarbetar med stora utvecklingsprojekt. Jag ställde i detta sammanhang en representant från NBC frågan om detta är besvärligt ur konkurenssynvinkel, han menade att det inte är så. ”Det är ju innehållet vi konkurerar med, inte de tekniska verktygen vi använder för att publicera innehållet. Dessutom gav detta oss bra insyn och samarbete med hur t.ex. Disney löst en del problem som vi också haft”.

Utöver det officiella programmet var korridorsnacket, Birds of a Feather-sessionerna (spontana möten kring av deltagarna föreslagna ämnen) och möjligheterna att träffa de främsta experterna inom området verkligen givande. Vi fick t.ex. stor hjälp och härligt meningsutbyte av Lin Clark och Stéphane Corlosquet, de ledande krafterna inom semantisk webb och Drupal. Och Dan ”dman” Morrison gjorde en code review av Svenska Yles Onki-modul mitt under pågående konferens. Mer om allt detta kommer så småningom här på Utvecklingsbloggen.

Just dessa möten, gemenskapen, samarbetet (och det goda ölet i München) blev de stora behållingarna av DrupalCon 2012 Munich.

 

It’s all about the community

Group Photo* DrupalCon Europe 2012. Munich, Germany

PS. gratis Drupal-klistermärken till den som kan hitta bloggpostförfattaren från bilden ovan 🙂