Bra flyt för Yle Arenan

Yle Arenan har bra flyt för tillfället. Åtminstone om man ser på statistik. Antalet uppspelningar ökade år 2014 med cirka 15 procent.

”Konkurrenternas” siffror visar en nedåtgående tendens.

Bland svenskspråkiga program var KAJ:s julkalender den kanske största publikmagneten i Arenans historia.

Samtidigt som publiken strömmar till pågår febril utveckling bakom kulisserna. Detta för att kunna möta ökande belastning på systemen och ökande kvalitetskrav. Publikens engagemang har förutom i statistiken synts även på den respons som Arenan får in. Tekniska problem har flera gånger under året drabbat Arenan och besökarna har varit snara med att rapportera felen.

Arenans besökarmängder är redan nu cirka två gånger större än Ruutus eller Katsomos. Enligt statistiktjänsten Comscore är tendensen tydlig. Arenan visade ett ökande antal uppspelningar – cirka 15 procent under år 2014 – medan Ruutu och Katsomo visade en svagt nedåtgående tendens särskilt mot slutet av året.

Enligt MikroPC är Yle Arenan överlägsen etta då det gäller TV på nätet i Finland. Tidningen MikroPC valde Yle Arenan till årets fenomen år 2014 (http://yle.fi/yleisradio/ajankohtaista/mikropcn-vuoden-ilmio-palkinto-yle-areenalle).

Statistik för Arenan, Katsomo och Ruutu
Miljoner starter per tjänst år 2014. Källa: comScore (Yle), comScore (MTV), Drupal (Nelonen Media).

 

Kajs julkalender hade under perioden 1.12.2014 – 25.1.2015 totalt 559 459 visningar enligt statistiktjänsten Comscore. I siffran ingår uppspelningar via webbsidor och via mobila applikationer. I tabellen nertill syns uppspelningar per ”lucka”.

 

Statistik från Comscore
KAJ:s julkalender 2014, visningar per ”lucka” via webbsidor och mobila applikationer. Källa: comScore.

 

 

Mediekonvergensens nästa fas – att idka skogsvård i aska

Förra fredagen (23.1.2015) hörde jag bl.a. Emanuel Karlsten tala på Mediespråkseminariet. Han hade talat där senast tre år sedan, och inledde med att säga att han egentligen kunde ha valt att dra precis samma presentation som då i repris. För enligt Emanuel står hela mediebranschen stilla och ställer sig om igen samma fråga om vad som ska ske till näst. För att komma loss ur denna “catch 22” så tycker han att mediebranschen bör brinna, och likt efter en skogsbrand återuppstå ur askan.

Samtidigt så brukar det ju vara så att man inte alltid märker då ens egna barn växer, utveckling som sker rakt framför ens egna ögon går ibland en obemärkt förbi. Då jag ser på det blogginlägg som jag skrev till bloggen för tre år sedan med titeln “Att tänka webb” så känner jag nog igen den stagnation som Emanuel beskriver. Samma frågor och ambitioner är ännu aktuella. Men samtidigt har oerhört mycket utveckling skett. På mediebranschen i stort har utvecklingen varit snabb. Eller snarare har omvärlden och vår publiks mediekonsumtionsmönster förändrat radikalt.

De här yttre förändringarna har skett snabbare än vad traditionella mediehus klarar av att förändra sig, utan den skogsbrand inom organisationerna som Karlsten efterlyser. Om de strategier som kan krävas för att klara av anpassningen skrev jag nyligen om i Nya Argus.

Men samtidigt har alltså även stor förändring skett i verksamheterna. Hos oss på Svenska Yle har webben på riktigt (läs i budgeter och personalresursallokationer) fått prioritet. Olika delar av verksamheten är i lite olika lägen av utvecklingen, men det rör på sig. På sätt och vis är faktiskt läget lite liknande som efter en skogsbrand. Det finns nu ny mark och allehanda skott skjuter upp. Frågan är om man vill låta alla blommor blomma, odla fritt för var och en. Eller om man vill ha ett effektivt skogsbruk som låter höga furor snabbt resa sig i ordnade rader? Kanske idealet är en park, med mångfald under ordnade former. Men dit är det nog en bit väg ännu.

Kanske idealet är en park, med mångfald under ordnade former

Det jobbas mycket med att reda ut i utgivningen och göra scheman för webb. Det kan synas märkligt att schemalägga webbutgivning, är det inte just friheten från etermediernas tablåer vi vunnit i.o.m. digitaliseringen? Ja, i sig nog. Men om vi publicerar allt vi gör genast då det blir färdigt så får publiken betydligt svårare att hitta våra innehåll. Innehållen blir i regel klara under kontorstid, medan, delvis beroende på genre, i regel konsumeras andra tider. Och följetongen är betydligt lättare att följa (därav namnet) än ett stort block utgiven i en hop.

Men att omorgansiera verksamheten utan att ta det hela några steg vidare är också en reell risk. Det ger en illusion av förnyelse, då man bygger upp något gammalt på nytt. Emanuel Karlsten beskrev olika metoder att anpassa sig till det nya fältet; att bygga enligt nätets logik, anställa spridare av innehåll och communityredaktörer, använda teknik för att gynna innehåll. Allt kändes väldigt bekant från teknologi- och startupföretagsvärlden. Det är också många som funderat kring ifall mediehusen håller på förvandlas till teknologiföretag? Ja, är min mening. Vi gynnas av principerna för agil utveckling både inom utvecklingen av våra plattformer OCH våra innehåll. Följande tweet summerar det bäst:

 

Googles Eric Schmidt gjorde här i dagarna ett intressant utspel och sade att “internet kommer att försvinna”. Han syftade på att i takt med att allting blir uppkopplat så slutar vi lägga märke till nätet i sig, det “försvinner” och blir en integrerad del av vår verklighet. Jag tror att medier med fördel kan tänka lika om sina egna alster. De journalistiska innehållen är i en process där de håller på att omvandlas från att vara separata ritualer – morgontidningen, kvällsnyheterna, lördagsfilmen, söndags-Strömsö – och bli integrerade delar av vår vardag. De journalistiska innehållen blir som repliker i en daglig kommunikation via applikationer och onlinetjänster.

De journalistiska innehållen blir som repliker i en daglig kommunikation

Då bör man också fundera på funktionerna och formaten som man tidigare tagit för givna, håller t.ex. nyheterna på att bli en anakronism? Är det kanske bara bra ifall robotar börjar sköta en del av vår journalistik. Bör den journalistiska agendan sättas av big data? (Se tweeten nedan, allt detta diskuterades under #mediesprak.)

Så bör medierna brinna, brinner vi redan? Det kanske sist och slutligen kvittar vilka analogier som fungerar bäst som väckarklockor. För väckarklockor är nog något som krävs för att vi ska kunna blicka vidare och ta de steg som behövs för att överleva. I ett historiskt perspektiv så är faktiskt mediernas tillbakagång bara en liten svacka. Och informationsförmedlinegen- konsumtionen i bredare perspektiv har aldrig mått bättre i mänsklighetens historia än på internet. Så det finns alla möjligheter att gå vidare med vår verksamhet.

 

Video på nätet gör revolution

Videokvalitet på nätet utvecklas just nu i rask takt. För några år sedan fick vi nöja oss med resolutioner på 240p, 360p eller 480p. I dag har 1080p blivit en allmän standard medan vi med god fart är på väg mot 2160p.

video_resolutioner2

Siffrorna står för antalet vertikala bildpunkter, så att exempelvis 1080p betyder 1080
bildpunkter lodrätt och 1920 bildpunkter vågrätt. Resolutionen 4K, även kallad Ultra HD
eller UHD, är fyra gånger så hög, det vill säga 3840 gånger 2160 bildpunkter.

Videotjänsten Youtube erbjuder sedan fem år tillbaka 1080p och accepterar sedan tre år tillbaka även 2K, 4K och till och med 8K. Filmtjänsten Netflix erbjuder i sin europeiska version de flesta filmerna i 1080p och planerar inom kort börja testa 4K.

Hårdvaran ute på marknaden har allmänt hunnit ikapp med 1080p. Mobiltelefoner och pekplattor som klarar ”Full HD”, eller 1080p, har på allvar etablerat sig under det gångna året.

Beträffande Ultra HD eller 4K har marknaden ännu en bit att gå. Datorskärmar och TV-apparater som klarar 4K har på allvar dykt upp först under år 2013. Priserna är ännu på en nivå som avskräcker de flesta konsumenterna. Samtidigt har konsumentinriktade videokameror som klarar 4K dykt upp på marknaden.

Högre videokvalitet kräver högre bandbredd. Nätuppkopplingar som klarar av att strömma video i 1080p är i dag vanliga i Finland. Uppkopplingar som klarar 4K börjar likaså bli allt mer tillgängliga. En uppkoppling på 10 Mbps (megabitar per sekund) räcker i allmänhet för 1080p, medan en uppkoppling på närmare 100 Mbps brukar rekommenderas för att 4K ska fungera problemfritt.

Videokvalitet handlar inte bara om resolution utan även bland annat om kompression, som för de högre resolutionerna på nätet ofta innebär ”H.264” eller ”AVC”. Den högre videokvaliteten kräver mera kraft av den hårdvara som ska ”packa upp” videoströmmarna, vilket ställer högre krav på bland annat processorer och grafikkort.

Var befinner sig då Yle Arenan då det gäller bildkvalitet? Arenan erbjuder i dag (december 2013) en resolution på maximalt 360p, vilket motsvarar 360 bildpunkter på höjden och 640 bildpunkter på bredden. Bandbredden är 654 kbps (kilobitar per sekund) för bilden och 96-128 kbps för ljudet.

Som jämförelse kan nämnas att den ”gamla vanliga” TV-resolutionen i Europa, införd på 1950-talet, är 720 gånger 576 bildpunkter (PAL).

Under år 2014 ska Yle Arenan enligt planerna börja ge tekniska möjligheter att erbjuda video i 1080p. Ändringarna går hand i hand med att Yle så småningom ska börja erbjuda alla sina TV-kanaler i 1080i.

Publiksiffror för svenska.yle.fi, tidsperioden 1.5 – 31.12.2012

Bara några korta kommentarer till bildpaketet, som laddats upp här nedan.

Jag blandar lite, för i kurvorna använder jag unika webbläsare som ”valuta”, medan jag i  topplistorna använder sidvisningar.

Eftersom flera av artiklarna tagit sig med på listan tack vare att de är sk. snackisar, ville jag ha sidvisningar. Jag misstänker nämligen att samma människor öppnat artikeln gång på gång på gång för att läsa diskussionen och kommentera mera.

Jag har också parat ihop kurvorna med kriteriet att de alla skall rymmas på samma bild. Därför är också X3M:s kurva ensam – alla andra kurvor ser så flacka ut i samma bild!

Håll också ett öga på de totala sidvisningarna i topplistorna. Vink till hur du tolkar det? Läs totala sidvisningar i första topplistan och jämför de kommande listorna med den…

Eftersom vi under 2012 bytte till Comscore Digital Analytix, så gäller siffrorna inte för riktigt hela året. Alla listor och kurvor är för perioden 1.5 – 31.12.2012.

ps. De veckorna kulturkurvan ligger på noll är en bugg. Jag jobbar på att fixa det.

Karoliina Korhonen, nätanalytiker

DUI-heatmap Finland 2012

A month ago I created a heatmap visualization of driving under influence records in Finland 2012. The story and visualization itself were fairly popular on svenska.yle.fi during the week of the release, ranking up to be the most read news-article (see inrikes category artikel.har-aker-rattfylleristerna-fast-se-karta.sivu). It also raised a fair amount of feedback trough the comments section about usability of heatmap visualizations in general.

Heatmap
Heatmap of DUI-incidents at Helsinki area

Heatmaps are a bit tricky to use as visualizations. XKCD-comic has tackled the essence of it. If a map correlates heavily with the population distribution, it may only tell to the viewer what people can already expect, things happen where there is a lot of people. Also when the visualization is dynamic, you get more details on demand. When you zoom in, you’ll see more details and when you zoom out you see less details..which can mean that there will be a huge red blob on top of a map at certain distance.

The data for the map was acquire by a journalist via a information request to police. We received it as an excel-form with 20352 lines of raw data of DUI incidents in Finland. Data included an identification number to police records, municipal area and a mysterious area code, street-address of incident, weekday of incident and date and time of incident. As usual the data was somewhat ‘dirty’ and required thorough clean-up to make it fit our needs.

Screen Shot 2013-03-21 at 12.44.34 PM
Raw-data in Excel

Data itself may reveal patterns and information about measurement and how it was collected. In our case we noticed that the naming convention of incident addresses is fairly imaginative. There’s an address-field that police officers fill in, among other things, when they report the DUI incidents into the system. This field should contain an address of incident so it can be pinpointed if necessary. However there doesn’t seem to be an unified practice of reporting the addresses.

Address field seems to be filled in many different ways which makes the exact pinpointing of the incident later on a fairly difficult task. For example an incident address that has happened at crossroad of two roads might be marked as road1 X road2, or road1, road2 crossroad or road2xroad1 or  road1 at crossroad road2 etc. Or the address-field has been used to give more information about place of incident instead of just an address, i.e. Address xyz, from the yard.

My personal favourite version of the data in the address field was ‘Kylän Kohdalla Jäällä’ = ‘at the region of the village on the ice (lake)’, which couldn’t be more vague in terms of locating the exact spot.

Sure, all these addresses could probably be pinpointed by someone with knowledge of local surroundings, but for outsiders the location stays a mystery. For a future implementation of such a system I’d highly recommend adding the possibility to insert longitude and latitude coordinates field. But enough ranting and back to the topic.

The dataset is fairly large (20k+ addresses) and if one wants to get a overview of geographically distributed data one method to approach this is to plot incidents on to a map. But what tool to use?

I personally prefer to use existing methods and tools to visualize and gain insight on data and after googling for a while I bumped into a heat map javascript library called Heatmap.js. So it was chosen as a prominent technology to implement the test-case. A random city of choice was chosen -Tampere.

The next task was to figure out how to translate this given data from excel-format into a format that Heatmap.js accepts. Heatmap.js uses a list of longitude and latitude coordinates and a weight of how many incidents are at those coordinates. The weight can be calculated in Excel by counting the amount of occurrences of addresses, but the addresses need to be converted into coordinates. This conversion of address into longitude and latitude is usually referred to as geocoding.

Geocoding multiple addresses
Geocoding multiple addresses trough yahoo api

There exists a fair amount of web-based tools to quickly geocode a single address into gps coordinates. I used http://www.gpsvisualizer.com/geocoder/. It’s probably not the best, but it gets the job done. The downside of it lies in the ability to geocode multiple addresses. Gpsvisualizer.com offers an ability to use yahoo geocoder for multiple addresses, but sadly it’s fairly inaccurate in Finland. For example I tried to geocode street-addresses from Tampere and ended up getting a wad of similar coordinates.

But it’s possible to geocode a single address at a time with Google geocoder at gpsvisualizer.com, which gives much more accurate readings, but as you would guess it is also a lot slower method. As I had a deadline breathing down my neck and 20k+ addresses to geocode I gave it a shot. In my case roughly a week of typing and copy+pasting, so clearly a slow method.

Geocoding one address
Geocoding a single address trough google api

A slightly better way to do this is to use Google geocoder api and create your own geocoder. This is the method I would use to geocode multiple addresses now if I’d have to do another address based visualization. But at the time I was working on this the deadline was looming on and I was busy with getting the visualization forward. So I accepted the fact that I’d be spending a considerable amount of time on smashing the same button combination over and over.

Screen Shot 2013-03-21 at 4.36.09 PM
Geocoding multiple addresses trough google api

After the data was in a appropriate format for visualization tool it was a fairly straightforward job to fine tune it and release it.

Well, what I learned from the project or at least reconfirmed, is that 80 percent of the time goes into purifying, transforming and fiddling with the data to get it into a format that can be represented and the rest 20 percent is fine-tuning and adding extra functionalities into it. An interesting dataset and a fun project, and when the data is interesting it seems to translate fairly well into ‘news’.

The Finnish Twitter elite, and then some

Twittercensus’ charting of the Finnish speaking Twitter users reveal several interesting tendencies that before have been much discussed but less scrutinized, especially in numbers. Judging from the main cluster we have an homogenous and small crowd of active users, active both online and in society it seems.

This charting made by Hampus Brynolf (@HampusBrynolf) of @Intellecta is solely based on language. So this is essentially a chart of Finnish speaking Twitter. You could be located in Fiji, as long as you’re writing in Finnish, you’re in. That means on the other hand that Finns tweeting mainly in English (for example Alexander Stubb @AlexStubb) or in Swedish (for example Peppe Öhman @peppepeppepeppe) are excluded from this survey. A more specific description of the methology can be read here.

The small Finnish Twitter

First of all, it really is a small crowd of active users we encounter here. Twittercensus lands at the figure of 64K Finnish speaking Twitter accounts, of which only 26K are active (1 tweet/30 days, these are included in the graph) and an even smaller crowd of 5000 accounts that are judged to be very active (1 teet / day). According to a previous estimate Finnish Twitter accounts would be as many as 300K. That of course would include tweeps using all languages as well as passive and/or lurking accounts. Whereas Toni Nummelas @toninummela ongoing Twitter survey has by 18.2.2013 found over 25K active Finnish Twitter accounts.

The homogenous Finnish Twitter

The graph is also quite homogeneous  There is only one clearly obtruding cluster consisting of tweeps with a shared interest in manga/anime (please correct me if this description is inaccurate). Beside this on only six other clusters are to be found, as seen in the picture below.

Twittercensus Finland cluster map
Twittercensus Finland cluster map

The six main clusters blend into each other to a very high degree. When you look closer at them there are some noteworthy tendencies to be found. First of all there is media everywhere, and not separated into a cluster of its own. Most news media is in the light blue cluster, as are the politicians. This could potentially be an interesting base for a detailed analysis of the power structures between politicians and news media.

But there is also media to be found in the green business cluster (e.g. @KauppalehtiFI), in the entertainment cluster (e.g. @Maikkari) and in the sports cluster (e.g. @YleUrheilu). How these large clusters integrate into each other is well illustrated by one of Finland’s largest Twitter profiles @TuomasEnbuske. He sits as a journalist surrounded by the mainly light blue journalists/politicians cluster. But he is himself counted into the purple entertainment cluster, most likely largely through his followers who are mainly entertainment-oriented. Also note into how large an extent the different clusters blend into each other when you zoom in and look closer at the cluster structure of the surprisingly homogeneous graph.

Tuomas Enbuske and the graph of many colours

The Nordic perspective

Hampus Brynolf has made similar surveys over the Swedish, Danish and Norwegian language Twitter users. Putting these figures side by side gives some rather interesting insights.

Twittercensus Nordic comparison chart
Twittercensus Nordic comparison chart

Finland and Denmark are both relatively small Twitter nations with quite similar figures and degrees of engagement. Sweden and Norway are both significantly larger Twitter nations. But note that the population of Norway actually is slightly smaller than the populations of Finland and Denmark. Thus making Norway the Nordic Twitter giant per capita. That is also to be seen in the relatively larger amount of the Norwegians’ social spheres. It is also interesting to note that Swedes and he Norwegians are clearly more active tweeters than Finns or Danes. So it seems an active community feeds itself and promotes growth.

Comparing the Swedish and the Finnish graphs also strengthens the notion of Finnish Twitter being very homogeneous. In this mapping of the Swedish graph there are no less than 25 different clusters identified. (Note the light blue Finnish Swedish cluster at the left.) One significant difference is the regional clusters clearly identifiable in Sweden, seem to be completely missing from the Finnish graph.

Twitter elite?

So what should we make of it all? Is Finnish Twitter basically a small tightly interconnected elite setting the agenda? Well, I do see several signed implying precisely that in the graph. But that is of course not the whole truth. I see it as a mainly positive thing that media can be found within all groups of interest. And I read the lack of regional clusters mainly as a democratic tendency where all have the opportunity for everyone to have their voice’s heard within this community without regards to place of activity. But there has also for a long time been a strong over emphasis in media of Twitter as a platform. So it goes both ways. Twitter gets far more media attention than any other social network in relation to its relatively low amount of users. And that is in itself a rather compelling reason to join the conversation.

— — —
More on the subject:

Expertinformationens dilemma i det öppna informationssamhället

Christine de Pisan, L'Epistre d'Othea
Christine de Pisan, L’Epistre d’Othea.
Prudence, Wisdom and Knowledge

Jag hade det stora nöjet att delta i Helsingfors universitets alumniförenings expertpanel och diskutera hur öppen data påverkar forskningen och journalistiken. Med i panelen var rektor Thomas Wilhelmsson, professor Henrik Meinander, kommunikationskonsult Carl-Gustav Lindén samt undertecknad, ordet leddes av Jessica Parland-von Essen. Diskussionen blev intressant och påvisade hur det verkligen finns gemensamma utmaningar för den akademiska och journalistika verksamheten, något som också Harvardprofessorn Clayton Christensen skrivit om nyligen.

Diskussionens kretsade kring öppen data, fri tillgänglighet (open access som HU förtjänstfullt engagerat sig i), expertrollen, tolkningsföreträdet och framför allt utmaningen i att i sin verksamhet nå ut till publiken.

Upphovsrätter

I öppnandet av data och information är det oftast upphovsrätterna som ställer till med problem. Få forskare publicerar själv sina material under CC-licens eller motsvarande öppna licenser. Och då texter ges ut via förlag eller tidskrifter överförs ofta upphovsrätter till dem. Vilket kan få den märkliga konsekvensen då universitetens bibliotek köper in dyra tidsskrifter som innehåller forskning som utförts på universitetet och getts helt avgiftsfritt till tidskrifterna. Vilket i sin tur förhindrar fri vidare spridning av ursprungstexten, som Kristina Weimer förtjänstfullt påpekade i sin publikkommentar efter diskussionen.


(Tack för tipset om videon som jag plockade härifrån, mer om licenser också på Esstter här. Kolla också denna undersökning (pdf) ifall avigsidorna av CC-NC intresserar)

På motsvarande vis är upphovsrätterna ett stort hinder för Yle att sprida särskilt tv- och radioinnehåll. Detta gäller såväl ambitionerna att öppna arkiven som att distribuera de nya programmen friare och tillhandahålla dem längre online. Läs mer om de juridiska problemen kring detta här och om Yles förfrågan om ändring till framtidsutskottet här (båda på finska).

Aningen oroväckande är också att trots goda intentioner både i Finland från myndighetshåll (pdf) och från medborgarhåll och inom EU, lyckas lobbyorganisationer häpnadsväckande direkt påverka lagstiftningen.

Mångfald

Öppen information och öppna kanaler för också med sig avigsidor. I första hand ett överflöd av information, och ett tilltagande mått brus och också ren desinformation. (Obs att årets Media Information #m13i den 15.10.2013 kommer att handla om detta.) Den väsentliga skillnaden från tidigare är att alla kan publicera sig idag. Inte minst Wikipedia har blivit en kunskapens högborg som delvis konkurrerar med universiteten och biblioteken. Och sk. MOOC:s erbjuder gratis utbildning online. På motsvarande vis har sociala medier, bloggar och medborgarjournalistik diversifierat informationsförmedlingen i det som traditionellt varit journalistikens områden.

Här kan kuratering vara en metod för att öppet och genomskinligt både inom forskning som journalistik visa på processen och informationsflödet i respektive verksamhet. För det finns en väsentlig skillnad här gentemot största delen av det massiva informationsflödet och åsiktsyttringarna online. Både journalistiken och forskningen behandlar information enligt vedertagen praxis och utför ett avsevärt arbete i att validera och bearbeta informationen.

Förändrade konsumtionsvanor och utmaningar

Det förändrade informationslandskapet för med sig tre stora utmaningar som flera branscher delar idag:

  1. Att öppet göra kvalitativa innehåll
  2. Att nå ut till publiken
  3. Att fylla en funktion för publiken

Distributionsproblemet ligger i att nå ut till en publik som inte längre läser tidningar, ser på tv-kanaler, lyssnar på radiokanaler eller anmäler sig till kurser vid universitet. De föredrar att aggregera sina innehåll, läsa, titta och lyssna på flera källor ur ett globalt urval. Och gör allt detta via flera olika tekniska och uppkopplade plattformer. Och fattar beslut om vilka innehåll de konsumerar primärt enligt för dem tillförliga rekommendationer. Dessa rekommendationskällor har lite gemensamt med de traditionella auktoriteter som mediehus och universitet som har haft tolkningsföreträdet då det gäller rekommendation av lämpligt informationsinnehåll.

Det gäller alltså att se till att innehållen och informationen finns tillgänglig på de plattformer publiken använder. Och att se till att de fyller en uppgift i de konsumtionsvanor publiken tagit till sig. För medieinnehållens del handlar t.ex. detta uppgiftsfyllande att under den tid publiken äter sitt morgonmål ge en bild av vad som står på agendan idag (evenemang, snackisar), vad som skett som man bör känna till (nyheter), eller t.ex. att fylla tiden medan man åker allmänna transportmedel eller väntar hos tandläkaren. Då konkurerar medieinnehållen med musik, spel, kommunikation på sociala medier, osv, som finns tillgängliga via smarttelefoner. Det är i denna globala konkurens som medierna måste kunna hävda sig och fortfarande fylla relevanta uppgifter och funktioner för sin publik. Dito universiteten.

 

EDIT: Här kan ni se diskussionen.

Nordiska julkalendrar på webben

BUU-klubbens julkalender på webben har blivit en populär tradition, som mångdubblar besökarna på sajten under december. Också de övriga nordiska rundradiobolagen väntar in julen på sina barnwebbplatser, en del med 24 luckor, andra med ett eller några julspel.

Pekdatorerna som saknar stöd för Flash har i år påverkat upplägget för en del av de nordiska webbkalendrarna.

Ingångssidan på webbplatsen yle.fi/pikkukakkonenVåra Yle-kollegor på Pikku Kakkonen lanserade i höstas en ny sajt på webben. Som grädde på moset, strax innan jul, publicerades också en tillhörande mobilapplikation för både iOS och Android, som gör det möjligt att ta del av en del av webbinnehållet också på pekdatorer. Bakom på webbtjänsten och mobilapplikationen snurrar ett sinnrikt system, som baserar sig på Flash och Adobe Air och är utvecklat av Wesa Aapro, webbutvecklare på de finska barprogrammen. Med hjälp av systemet kan redaktionen enkelt publicera och uppdatera innehåll både på webbplatsen och i pekdatorapplikationen.

I julkalenderväg bjuder Pikku Kakkonen 24 sånger med dagens datum som tema, framförda av TV-programledarna (varning: melodin fastnar!) och en mindre uppsättning spel och pyssel med jultema. Alla de här elementen finns också publicerade i applikationerna för pekplattor.

 En norsk julkung i  HTML5

En skärmkapning på ett av spelen i Julekongen på nrksuper.noDet norska rundradiobolaget NRK bjuder i likhet med BUU-klubben på 24 luckor med 24 spel i sin webbjulkalender, Julekongen.

Däremot har NRK gjort ett ganska djärvt drag vad gäller valet av teknisk plattform för sin julkalender. Kalendern är helt och hållet är förverkligad i HTML5 och Javascript, för att maximera kompatibiliteten med pekdatorer. Som hjälpmedel under arbetet har NRK:s utvecklare använt sig av spelkonstruktionsprogrammet Construct 2.

Som alltid när det gäller att ta sig an något helt nytt har projektet haft sina utmaningar, berättade norrmännen på ett nordiskt barnwebbmöte i Aarhus i höstas. Också med HTML5 gäller det att testa och åter testa på olika apparater och plattformer, för att fånga upp saker som beter sig olika eller inte fungerar.

Av användaren  krävs i sin tur en tillräckligt ny webbläsare, med stöd för HTML5; Julekongen går till exempel inte att spela med Internet Explorer 8.

Hur som helst: Julekongen är ett mycket intressant exempel på var HTML5- och javascriptspelutvecklingen ligger just nu. Skapa din egen riddare och testa! (Min riddare har redan ganska fin utrustning, kan jag meddela.)

Jakt på mystiska kristaller

Skärmkapning ur Sprak och de mystiska kristallerna på svt.se/barnSveriges Television har under flera års tid satsats på ett stort, påkostat spel i samband med sin TV-julkalender.

Personligen föll jag pladask för fjolårets stämningsfulla Tjuvarnas jul, men årets Sprak och kristallerna är inte mycket sämre vad gäller läcker grafik – och musiken! Spelet är ett s k point-and-click-spel, där spelaren ska upptäcka ledtrådar och element att plocka med sig för att lösa kommande uppdrag.

Sprak och kristallerna är förverkligad i Flash, trots att den allmänna strävan på SVT:s barnwebbsidor är att göra allt mer av innehållet mobilanpassat.

Fakta om Ishavet

Siri och ishavspiraterna på SR:s webbplatsSveriges Radio har satsat på kompletterande och lärorik fakta på webben i samband med sin julkalender, Siri och ishavspiraterna. Det går förstås att lyssna på de 24 kalenderavsnitten på sajten, men webbplatsen erbjuder också en massa information om Ishavet och dess djurliv och människorna som bor i områdena runtomkring.

Online erbjuds ett enklare Hitta djuret-spel, som återkommer i olika varianter. Däremot går det att ladda ner och skriva ut korten till ett Ishavet-kortspel för två eller flera spelare.

Dansk favorit i repris

Bamses julekalender på dr.dk/olineOline är Danmarks Radios populära webbplats för mindre barn. Här har man stannat för en intressant lösning i jultider: man klär hela Oline-sajten i julkläder och bjuder på Bamses charmiga julkalender varje år.

Skärmkapning ur Barnens u-landskalenderEtt betydligt mera omfattande danskt projekt är Børnenes U-landskalender, som är ett samarbetsprojekt mellan DR och biståndsorganisationen Danida, som sorterar under det danska utrikesministeriet. Intäkterna från försäljningen av årets adventskalender i papper går till att grunda skolor och utbilda lärare i Ghana.

I projektet ingår också en jättefin spelhelhet på webben, med bland annat ett spel i 3D där spelaren ska lösa olika uppdrag i Ghana. Spelet kräver insticksprogrammet Unity Web Player för att fungera, men är absolut värt att pröva! Spelet går också att ladda ner som app för Ipad.

Många modeller

Man kan med andra ord uppenbarligen tänka på många olika sätt, om man vill bjuda på någonting lite extra på en barnwebbplats i december i väntan på julen.

Klart är också att en webbjulkalender med 24 pyssel, videor och spel är en stor kraftansträgning för vilken webbavdelning som helst.

Därför vore det väldigt intressant att höra respons, kommentarer idéer om hur BUU-klubbens webbjulkalender borde utvecklas i framtiden. Traditionsenliga 24 mindre spel eller ett gigantiskt – eller någonting helt annat?

Idéa, föreslå, risa och rosa. Det är inte så långt till julen 2013, nämligen 🙂