Hur fungerar bilder i IMS?

Bilder som används i artiklar som publiceras på svenska.yle.fi hämtas från bildhanteringssystemet IMS (Image managment system). Här kommer en kort förklaring av hur det är uppbyggt och skall användas.

Då en bild laddas upp behöver följande delar fyllas i:

Taggar
För att hitta bland alla dessa bilder har vi valt att använda taggar. Dessa taggar är i dagens läge ännu friform (dvs redaktören kan själv hitta på beskrivande ord eller förkortningar – huvudsaken är att de är ord som andra känner till och skulle kunna tänkas söka på då de söker en bild till sin artikel.). Taggarna sparas också inne i bilderna, och kan påverka hur relevant en sökmotor uppfattar att en artikel är. I framtiden blir det aktuellt att koppla ihop taggningen med ontologier (Läs ”Varför skall jag tagga min artikel?”).

Alt
Text som beskriver bilden. OBS! Inte en text som beskriver artikeln i vilken bilden kommer att användas. Skall vara en text som beskriver bilden så att någon som har nedsatt syn/är blind också kan förstå vad som finns på bilden. Används också av sökmotorerna för att bedömma en artikels relevans.

Copyright
Vem som tagit bilden och innehar copyright. Ifall bilden är tagen av ngn på Yle skriver man Förnamn Efternamn / Yle

Anmärkningar
Ett internt meddelandefält, som bör användas för att märka ut specialinfo om bilden, t.ex. om det är en bild från en bildbyrå med specialanvändningsregler.


De system som är kopplade till IMS har varierande lösningar för bildtext.

I nya svenska.yle.fi kan man efter att man hämtat sin bild från IMS lägga till en bildtext. Denna bildtext sparas i den enskilda artikeln. Den kan därför anpassas per artikel.

Du som använt IMS tillsammans med den gamla nyhetssajten – använd bildens ID då du vill sätta till en bild i nya svenska.yle.fi


Vad syns åt användaren?

  • Alt-texten syns för personer med nedsatt syn. Vissa webbläsare visar Alt-texten då man sätter muspilen på bilden.
  • Copyright visas utskrivet under bilden.
  • Bildtexten som skrivits in i Drupal visas utskrivet under bilden.

Om IMS
Vår bildhanteringssystem innehåller i skrivande stund ca 90 000 bilder. Systemet skapades och togs i bruk 2008/2009. Systemet är består av en frontend API och ett internt backend-system där bilderna laddas upp och redigeras. Vilket CMS som helst kan kopplas till IMS.

Då en bild laddas upp i backenden sparas originalbilden (ladda därför alltid upp bilden i så stort format som möjligt) på en intranät skiva, och samtidigt skapas automatiskt nio mindre versioner av bilden. Dessa nio är de versioner som syns i artiklarna (storleken beroende av layouten).

Förändringar som är på kommande under 2012 är möjligheten att ersätta en redan uppladdad bild samt större bildstorlekar. Beskärningen av bilder kommer att ändra från att ske per bildstorlek till att ske per relation (16:9, 1:1, 10:15).

Hur många bilder går inte att få i en större storlek?

En av utmaningarna med vår nya design är att bilderna i vårt bildhanteringssystem inte är tillräckligt stora för att passa in i de bredare versionerna av den responsiva designen.

Systemet har funnits så länge att det var ett problem bara att sätta standarden 640×360. Vår rekomendation har varit att man skall ladda upp bilden i originalstorlek till bildhanteringssystemet (IMS).

Igår då jag fick en dump av de storlekar som finns i systemet var det med spänning jag kollade hur väl det gått.

I grafen ovan kan ni se skillnaden mellan bildhanteringssystemet som kanalerna (Svenska) använder jämfört med nyheterna.

Den nya minimistorlek vi behöver är 880px. Det betyder att 31% av nyheternas bilder inte klarar av att fylla utrymmet. För kanalernas del är det 21%. Skillnaden förklaras dels av att kanalerna använder mer pressbilder som är högupplösta.

Ifall vi skulle välja att gå till en ännu större storlek står vi inför situationen att upp till 45 % av bilderna inte uppfyller kraven.

Alternativen vi står inför är:

  • Lägga till svarta kanter på samma sätt som man gjorde övergången till 16:9 i tv-världen – och kan vi då höja minimikravet till 880px för alla nya bilder som laddas in i systemet? Eller behåller vi kravet på 640 och sätter svarta kanter på allt som inte är 880px eller större? Snyggt lär det ju inte bli …
  • Slänga de bilder som inte uppfyller kraven

Att ”tänka webb”

I samband med Svenska Yles webbförnyelsearbete är det inte bara plattformen som skall förnyas, vi försöker även revidera vårt webbtänkande, såsom Sami Kallinen nämner i den här bloggens första inlägg. Det här har varit en svår bit att klart och koncist definiera. Vi har pratat om att göra webb på webbens villkor. Om att anpassa oss till de förväntningar en realtidswebb skapar hos publiken, tänka ”just nu”.  Att skifta fokus från produkter till processer.

Att göra webb på webbens villkor låter ju helt rätt, också i ett mediahus som Yle med rötterna i etermedia. Det är lika självklart som att radio och tv har sina olika styrkor och tillvägagångssätt för att paketera ett innehåll på att tillgängligt och tilltalande sätt. Men hur bör man då i praktiken gå tillväga för att ”tänka webb”?!?

Radiohusets redaktion - Tobias Larsson, Ami Lassila, Tiina Grönroos och Peter Fahllund

Svaret kom lite oväntat från radion, närmare bestämt från vår kollega Tobias Larsson, programvärd för Radiohuset. Han hade grämt sig över att Radiohuset på Arenan inte är tillgängligt utomlands av upphovsrättsliga skäl som hänger ihop med musiken i programmet. Inspirerad av Vegas Sommarpratare, en serie Tobias även varit redaktör för, klippte han bort musiken ur programmet, och publicerade resultatet som en poddsändning, fri för var och en att ladda ner. Enligt Tobias egna ord:

Trots att det rörde sig om ganska bryskt nedklippta program, där musiken spelade en ganska stor roll i originalversionen, blev podversionerna populära och flitigt avlyssnade.  Dessutom är pratradio en stor trend i Sverige just nu. Radiohuset minus musik blir ju just pratradio och många lyssnare föredrar ändå att ladda hem sina favoritprogram och lyssna när de har tid.

Just precis häri ligger detta svårfångade ”webbtänk”. För det handlar egentligen inte om att tänka webb, per se. Utan om att fördomsfritt utnyttja de kanaler, medier och tekniker man har till förfogande. Att vara lyhörd för publikens önskemål och behov. Och att sprida sitt gedigna innehåll där efter.

Att ”tänka webb” handlar alltså i grund och botten om att tänka innehåll. I dagens läge paketeras inte innehållet längre i enbart en slutprodukt. Utan det handlar om en process där tanken föds, uttalas (för Radiohusets del, kolla deras Twitter), och längs med vägen formas till en hel uppsättning olika produkter som anpassas för publikens olika behov.

Micke Hindsberg,
Konceptutvecklare vid svenska.yle.fi

Semantisk webb

Odontologi?!? Nej, inte tandmedicin – ONTOLOGI!

Min förvirringen var stor bara ett par månader sedan kring begreppet ontologi. Semantisk webb hade jag hört som term, men knappast förstått. Likaså begreppet linked data, som inte är riktigt samma sak, men ofta används som ett nästan parallellt begrepp. Men ‘semantisk’ klingade vackert och väckte främst associationer till semiotiken jag bekantat mig med i studiesammanhang ett gott tag sedan. Och att länka data kändes ju tryggt och bekant 🙂 Kort sagt, flumnivån var inledningsvis hög.

Men så småningom började vissa insikter utkristallisera sig:

1. I Finland finns en på global nivå ledande forskningsenhet som utvecklar lösningar som kan komma att förändra infrastrukturen för webbens informationsinnehåll.

2. Nyckelord, organiserade i öppna strukturerade nätverk, som kan läsas av datorer kan på ett avgörande vis hjälpa att organisera den malström av information webben blivit. Dessutom sker oväntade möten och associationer mellan enskilda innehållselement då ontologier kombineras – illustrerat av engelskans vackraste ord – serendipity.

3. Detta är något som redan existerar, som vi kan ta i bruk i samband med vårt webbförnyelsearbete. Och detta är något som på lång sikt har potential att förändra hur vi bygger upp och strukturerar webbsidor. Vilket i sin tur är en väldigt relevant del av vad mitt arbete som konceptutvecklare på svenska.yle.fi handlar om.

 

Igår hade jag nöjet att lyssna på hur biblioteken, informationsvetenskapens högborgar och pionjärer, sedan 2007 (!) aktivt arbetat med webbontologier. Ett arbete vars konkreta resultat man kan ha glädje av i tjänsten Kirjasampo. Sajten är en informationens guldgruva som kombinerar sakkunskap om information och dess förvaltnng med ett levande intresse för litteraturen. Där kan man upptcäka 73k skönlitterära verk, 13k pärmbilder, 7k länkar, 14k fiktiva karaktärer, få bibliotekariens rekommendationer för vidare läsning, mm.

Ett annat mer komplext exempel på ontologiers samverkan är Kulttuurisampo. Kolla där t.ex. Den semantiska versionen av Kalevala för att se hur en texts kulturella kontext kan utvidgas online.

 

Jag hoppas på att kunna fortsätta utvidga de här begreppen under processens lopp. Och också gå in på mer konkreta användningssätt. Men i första hand känns detta som särskilt relevant för att göra vår webb framtidssäker, så att säga. Att ha möjligheten att erbjuda öppen data, ge det sammanhang och därmed kunna erbjuda det informationsrika public service-innehåll som dagens publik behöver.

Micke Hindsberg,
Konceptutvecklare på svenska.yle.fi

lε congεtturε dı Arlεcchıno . . (dε noms d'oısεaux)
By jef safi (writing)  Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 2.0 Generic License.