En vecka efter sportlovet kan man konstatera att största delen av vår arbetstid på Just nu-redaktionen går till att utbilda de andra redaktionerna och göra tester med de nya webbsidorna. Sara Langh och Micke Hindsberg är vid skrivande stund på Åbolands redaktion, igår hade vi Sporten hos Just nu-desken, idag ska vi träffa Eva Pursiainen och Eva-Maria Koskinen från Radar och imorgon på lördagen ska jag och Mimma Olsoni-Broman till Ekenäs för att med Västnylands redaktion. Nästa vecka blir det utbildning för alla nyhetsredaktörerna här i Böle.
Själva verktyget fungerar numera stabilt och bra. Du som arbetar på Yle: gå in på synd-stable.yle.fi och se själv – men kom ihåg att vad ni ser där är enbart olika test- och utbildningsprojekt. För er andra användare gäller det ännu att vänta en stund innan ni kan börja leka med en BETA.
Kan också konstatera att skägget har blivit modell risig. Borde väl skaffa en skäggborste? Eller borde man göra en Google-sökning med ”grooming, dogs”?
Det korta svaret är: För att fler personer skall hitta och läsa artiklarna. För det långa svaret, fortsätt att läsa.
Introduktion
Relevansen för det material som rekommenderas åt dig på webben är på väg att förändras, i och med att allt fler aktörer jobbar för att kunna länka ihop relevant information och kunna ge dig en bättre användarupplevelse. Bland annat Google satsar på metadata.
Du kanske redan har stött på webbsidor där det finns liknande artiklar presenterade bredvid den artikel du som bäst läser. Oftast är de baserade på samma artiklar från samma avdelning, på vilka artiklar andra personer som har läst samma artikel som du nu läser eller kanske baserat på vilka taggar som finns i artikeln.
Den traditionella taggen har varit fritt formulerad, dvs. alla har fått hitta på sin egen tagg. Nackdelen med detta är att taggen inte har någon definition, och att ingen annan kan lista ut att deras artikel som är taggad med en snarlik tagg handlar om samma sak som din artikel.
Exempel: Du har taggat din artikel om Lucia kandidaterna 2012 med “Lucia”. Problemet med en sådan tagg är att det kan vara ett evenemang, en plats, en person – listan över ord med flera betydelser (homonymer) kan göras lång. Din tagg kan användas för att lista alla artiklar om Lucia – men ger ingen annat mervärde. Tänk om du samtidigt kunde berätta åt andra webbtjänster och sökmotorer att det här handlar om Lucia (firandet)?
∟ föränderlig
∟ processer
∟ händelser
∟ ordnad händelse
∟ fester
∟ årets fester
∟ högtider
∟ Lucia (firande)
Som du ser finns det en hierarki för orden, så i detta fall skulle artikeln som taggats med Lucia (firande) hittas om någon söker på taggen “högtider”, “årets fester”, “ordnad händelse” osv. – allt utgående från en enda tagg.
Då kan andra webbtjänster visa din artikel som en relaterad artikel, och vara säker på att det handlar om samma sak. I och med att den ontologi vi använder oss av finns på svenska, finska och engelska är det också möjligt att länka artiklar över språkgränserna.
Ett till exempel: Då du läser en artikel om flugor(plagg) så kan vi visa relevant material (i detta fall om kläder) från svenska.yle.fi men också övriga webbtjänster som har stöd för metadata, t.ex. Wikipedia (flugans historia (klädesplagget)). Det är kan ju vara humoristiskt om vi visar en rekommendation för en naturfilm på Arenan*, men det är knappast relevant för personen som läser om plagget fluga. Detta kan vi undvika ifall ordet fluga är definierat.
I ontologin vi använder (KOKO) finns ord som definierar. Där finns inte platser (hela världen), aktörer (företag, samfund, personer) och evenemang. Det är en utmaning för en informations aktör som Yle. Vi kommer därför att skapa ontologier för aktörer och evenemang. Högst antagligen skapar vi också en media & program ontologi. BBC har t.ex. skapat en program ontologi.
Aalto Universitetet erbjuder redan nu tjänsten SAHA som vi tänkt använda för att skapa dem i. På så sätt kan vi tillsammans med andra aktörer crowdsourca upprättandet & upprätthållandet. Tidtabellen för detta är öppen.
Här kan du se en video om hur webbtjänster kan länkas ihop med varandra.
Hur är allt detta uppbyggt?
Då man skriver en artikel så är det ju vanligtvis under tidspress, och då har man inte tid att börja göra alla taggningar för sin artikel manuellt (det är också möjligt att helt hoppa över taggningen, men då når man samtidigt en mindre publik). Därför har vi byggt en modul för Drupal som är kopplad till Aaltos ARPA tjänst (kommer att släppas på Drupal.org fritt för användning då den är färdig).
Vi har skrivit 60 artiklar som vi taggat med relevanta ord från ONKI, och dessa använder ARPA sedan för att ge förslag på vilka taggar som är relevanta för den artikel man just skrivit. Det enda man behöver göra som skribent är att trycka på “Analysera text”-knappen, och gå igenom de resultat som den ger. Rent tekniskt går det till så att texten skickas till Aaltos server och den returnerar taggarna som svar.
Vi har noterat att den i nuläget ofta ger förslag som “jaget”, “varor” och “får” – ett exempel på hur homonymer ställer till det för automatiserade processer. Vår förhoppning är att få bort dessa tills lansering.
Om något ord saknas kan man se ifall ordet finns i KOKO ontologin på onki.fi. Vi har kopplat ett fält till onki.fi:s API så att man inne från Drupal kan söka efter ord. Inne i Drupal ser man också definitionen av orden, så att man kan välja det som är mest relevant.
Förutom dessa lösningar har vi också byggt en lösning så att vi kan skapa egna ontologier dit vi kan spara aktörer, media & program relaterade namn och ord. Dessa skall i framtiden kommunicera via Sparql till SAHA, så att vi kan pusha & synkronisera våra ord till de crowdsourcade öppna ontologierna.
Följ @teelmo på Twitter för att hålla dig uppdaterad om Onki, Arpa och SAHA integreringen.
Vad är relevanta taggar till en artikel?
Tumregeln är: är du osäker, låt bli den taggen. Kvalité är viktigare än mängd. Ibland kan ARPA föreslå samma ord två gånger, då kollar du på hierarkin för att avgöra vilken som är mest korrekt. En del av orden i ONKI: hierarki finns bara på finska, men då de någon gång i framtiden översätts så kommer det att ske automatiskt. Det påverkar heller inte våra resultat, om vi t.ex. söker efter överliggande begrepp till någon tagg i en artikel då dessa inte visas åt användaren.
Svenska Yles material blir öppet
De taggar som matats in i verktyget (S.Y.N.D Drupal) kommer att skrivas in i sidbottnarna med RDF, Dublin Core och schema.org definitioner. Just nu är det oklart hur bra stödet av RDF & Dublin Core från sökmotorernas sida kommer att vara i framtiden, därav mixen av tekniker. Orsaken vi vill stödja Dublin Core är för att det är den ledande tekniken som universitet och bibliotek använder. Vi kommer också att stöda standarder från Pondus & Linked Data Finland.
Planen är att den som vill använda Svenska Yles material kommer att kunna göra det via en Sparql endpoint, eller genom att skrapa (data scraping) våra sidor.
Pondus
Pondus är ett finlandssvenskt initiativ som går ut på att komma överens om en standard för länkad data (linked data) – där bland annat användningen av Dublin Core ingår. I förlängningen är målet att ta fram tjänster som förbättrar synligheten för kvalitetsinnehåll på webben och hjälper användare att hitta relevant information. Svenska Yle är med som en part, övriga parter är bland annat Kulturhuset.fi, Brages Pressarkiv, Luckan, Biblioteken.fi och det Nationella Digitala Biblioteket.
Följ @mickhinds på Twitter för att hålla dig uppdaterad om Pondus.
Linked Data Finland
Yle är också med som utvecklingspart i projektet Linked Data Finland som drivs av Aalto Universitetet.
Utmaningarna
De är många Detta eftersom vi tar i bruk en teknik som är ny och utvecklandet sker parallellt med ibruktagandet. Vi ser det som en så viktig garant för att vårt innehålls nåbarhet, hittbarhet och vår roll som guide till övrigt webbmaterial att det är värt mödan.
De innehållsmässiga utmaningarna i korthet är att ARPA rekommendationerna inte är tillräckligt korrekta, att vi från start antagligen inte har stöd för andra ord än de som finns på onki.fi och att vi behöver starta upp de crowdsourcade ontologierna.
Rent tekniskt är utmaningarna att få hela systemet att fungera snabbt och hela tiden, det inte finns någon Dublin Core kod-validator, men man kan få en viss insyn via Google Rich Snipplets Tool. Att ta i bruk RDF för Drupal är inte helt enkelt fast det finns färdigt stöd, som man kan utöka med RDFx modulen. Sparql endpointen har inte kunnat testas ännu.
* I nuläge kan vi inte rekommendera program på Arenan, det vi nu gör är att bygga grunden för att kunna göra det.
Kuratorskapet associeras vanligtvis med personen som sammanställer konstutställningar. Målning av Cornelis van der Geest.
Under den pågående webbförnyelsen har begreppet kuratering dykt upp med jämna mellanrum. T.ex. webbdeskarna har beskrivits som kuratorer för svenska.yle.fi. Men vad innebär kuratering egentligen i en webb kontext? En stulen e-post diskussion mellan programchefen Sami Kallinen, konceptutvecklaren Mikael Hindsberg och Just nu-redaktören Rolf Granqvist kan kanske belysa (…eller fördunkla ) kurateringens innebörd för oss.
hej, på tal om kuratering, se här nedan en definition av den berömde schweiziske konsthistorikern och kuratorn Hans-Ulrich Obrist som jag snubblade på idag:
Lately, the word “curate” seems to be used in an greater variety of contexts than ever before, in reference to everything from a exhibitions of prints by Old Masters to the contents of a concept store. The risk, of course, is that the definition may expand beyond functional usability. But I believe ‘curate’ finds ever-wider application because of a feature of modern life that is impossible to ignore: the incredible proliferation of ideas, information, images, disciplinary knowledge, and material products that we all witnessing today. Such proliferation makes the activities of filtering, enabling, synthesizing, framing, and remembering more and more important as basic navigational tools for 21st century life. These are the tasks of the curator, who is no longer understood as simply the person who fills a space with objects but as the person who brings different cultural spheres into contact, invents new display features, and makes junctions that allow unexpected encounters and results.
[…]
To curate, in this sense, is to refuse static arrangements and permanent alignments and instead to enable conversations and relations. Generating these kinds of links is an essential part of what it means to curate, as is disseminating new knowledge, new thinking, and new artworks in a way that can seed future cross-disciplinary inspirations. But there is another case for curating as a vanguard activity for the 21st century.”
en snabbreflektion: man kan säga att det är det här som journalister har alltid gjort och det är självfallet sant, men samtidigt finns här en nyansskillnad. kommer det kanske från att de flesta som kuraterar idag är inte ”journalister”? det är också intressant att man valt att ta analogin från konstvärlden och inte från journalistiken. är det bara en slump? den traditionella kuratorn har också varit en sorts journalist, men ändå inte. vad är skillnaden? en grej är att kuratorn har valt och också beställt verk som är mycket mer varierande än journalistens. inom konst- och museivärlden har man redan länge kunnat ställa ut i princip vad som helst. från objekt till idéer. handlar det kanske också om att helheten när allt kommer omkring varit mindre viktig på till exempel en paradsida. alltså att valet av de rätta artiklarna varit absolut viktigt men de olika artiklarnas relation till varandra har ändå oftast sekundärt. i journalistiken har man traditionellt främst skapat sammanhanget genom att redogöra för det inom juttun medan här skapar man det lika mycket genom valet av olika juttun som ställs bredvid varandra. så en tanke som jag medger inte är speciellt utvecklad slänger jag här att för kuratorskapet är helheten som länkarna mellan de enskilda objekten oftast viktigast – viktigare än de enskilda objekten. de olika utställningsobjektens förhållanden till helheten har varit essensen i kuratering.
är inte just detta också essensen i ”just nuandet”?
Tack Sami för tankeväckande inlägg. Håller nog helt med om vad du säger, men man kan också anlägga ett lite annat perspektiv på kuratering ur journalistiskt perspektiv.Nämligen ta fasta på att kuratorn inte är konstnär. Dvs att kurateringen inte skapar konst, utan sammanställer, kontextualiserar och förevisar.
I journalistiken blir detta att handla om en ny journalistroll, i min mening särdeles viktig inom public service. Där journalisten fungerar som vägledare, kurator, i informationslandskapet.
Då kan man tänka sig ett kollage av information som journalisten kuraterat. Men resultatet av kurateringen behöver inte i sig vara en fulländad journalistisk produkt. Utan kanske behöver kompletteras med eget material för att fungera som ”traditionell” journalistik.
Lite svårt att diskutera detta då man så snabbt önskar entydiga definitioner på t.ex. journalistik. Men funkar ju ändå bra som lite huvujumppa och inspiratin
jo just så och jag tror samtidigt, i varje fall om tittar på konstvärlden, så är poängen lite att gränsen mellan konstnär och kurator som betydelseskapare suddas ut.
/s
From:Rolf Granqvist To:Sami Kallinen, Mikael Hindsberg
Precis som man nu gör inom konsten måste begreppen mästare, geni och original omvärderas också på andra områden. Inte omdefinieras, utan just omvärdes. Begreppen har fortfarande giltiga och fullt gångbara definitioner men vi måste ta oss en funderare på vilken vikt vi ger dem.
Jag hoppas att begreppen återgår till sitt ursprung, dvs till hantverket, till de gamla gillena. Där hör de hemma.
Inom konsten och journalistiken behöver vi nya, kollektiva sätt att skapa betydelse och det helt enkelt för att frågorna och den information som finns att tillgå är så mycket större än den var under 1500- och 1600-talen, större än den var under slutet av 1800-talet då yrandet kring originaliteten och patentet tog skruv ordentligt.
Vi måste komma vidare.
Och pröva nya vägar.
Eller vi måste inte alls. Om vi inte gör det så är det någon annan som gör det. Det är jag säker på.
Just våra förutsättningar och våra resurser ger oss ändå en möjlighet som är få förunnad.
Diskussionen samlad i Storify. Här på bloggen så hoppa bara rakt till tweetsen nedan:
Foto: Rolf Granqvist. Lapparna och frågorna är många, men Mimma och Anna har tålamod.
Närvaron på de sociala medierna ska inte vara betungande, den ska vara lustfylld. Ungefär så sa Emanuel Karlsten när han besökte oss, och det är något värt att tänka på. Alla känner sig inte nödvändigtvis bekväma med att ”våga tramsa” på de sociala medierna, dvs. bjuda lite mera av sin egen personliga sida. Det är ändå viktigt att vi reportrar bygger upp en egen socialmedieprofil för att visa att vi är tillgängliga, att vi lyssnar, att vi deltar i diskussionen. Du kan vara inbjudande personlig eller strikt professionell. Eller någonting där mittemellan – stilen är fri.
Vi funderar mycket på hur vi ska vara tillgängliga för våra användare här på Just nu. Ska vi ha en chatt, ska vi ha ett diskussionsforum, är det Facebook eller Twitter som är bästa kanalen? Vilka kanaler är öppna, vilka är begränsningarna, borde vi vara försiktiga med att knyta oss till kommersiella aktörer, klarar vi av att låta bli? Frågor, frågor…
Däremellan jobbar vi på med det nya Drupal-verktyget. Försöker slipa våra kunskaper, ställer dumma och knepiga frågor till Mårten, som alltid lika tålmodigt ger svar. Det är inte lätt med många förnyelser på många olika plan, och jag tror att vi på Just nu är lite för otåliga ibland. Vi vill ju att allt ska fungera nu, just nu och inte sen.
Nu har vi också prickat in utbildningsdagar med nyhetsredaktionen och regionerna – de kommer i huvudsak att ske i mars. Då ska verktyget vara så pass långt hunnet och stabilt att alla kan börja övningsjobba med det.
Nu har vi fått ihop tidtabellen för regionredaktionernas skolning och sajtbygge:
Österbotten 20.2 med Rolf,och Mats (+7.-9.3. Mats)
Huvudstadsregionen 28.2. med Anna och Mattias
Åboland 1.-2.3. med Sara och Micke
Västnyland 3.3 med Mattias och Mimma
Östnyland10.3. med Mattias och Micke
Målsättningen med dessa möten är att vi skulle vi vara klara att dra i gång ett betatest. Vi skulle m.a.o. fortfarande ha det nuvarande verktyget och webbtjänsten som hittills men samtidigt också den nya Drupal-tjänsten. Ifall allt går bra publicerar vi först de nya sidorna för en begränsad målgrupp. Om allt fortsättningsvis fungerar bra övergår vi helt och hållet till de nya sidorna.
Utmaningen är hur vi undviker att redaktörerna måste jobba dubbelt med de två olika systemen. Vi har en lösning som möjliggör att redaktörerna skriver innehållet enbart i gamla systemet. Sedan importeras artiklarna automatiskt till det nya verktyget men redaktörerna måste gå separat in i verktyget för att lyfta och redigera innehållet på nya sajten. Det blir lite extra arbete men inte stora mängder.
Som ni kan se utvecklas även skägget. Blev kallad för julgubben idag. Annars allt bra.
Vi tackar Emanuel Karlsten för ett inspirerande besök på Yle igår. Emanuel spenderade dagen med Just nu redaktionen och höll en presentation om hur viktiga sociala medier är för Yles intaraktion med användarna.
Cecilia Wikman från K&I desken testar nya verktyget medan SYND-utvecklingens ledare, Mårten Seiplax, instruerar.
Förutom Just nu har också Kunskap & Inspiration desken inlett en egen serie av workshoppar. Vi ordnade också ett nytt användartest för regionernas nyhetsredaktörer. Läs vidare för mera uppdateringar kring webbförnyelsen.
Kunskap & Inspiration desken
Fakta & Fiktion avdelningens centrala nervsystem för webben, Kunskap & Inspiration desken, har börjat gympa sina hjärnor. Precis som Just nu -desken genomgår K&I också en rad workshoppar för att definiera konceptet för Fakta & Fiktion avdelningens webbinnehåll. Fär tillfället består K&I desken av Leo Gammals, Hans Johansson, Erik Snellman och Cecilia Wikman. Sixten Björkstrand från Vetamix deltar också i workshopparna.
Användartest
SYND gänget ordnade på måndagen ett nytt användartest för regionernas nyhetsredaktörer. I sessionen medverkade också Just nu desken samt människor från nyheterna och Svenska.yle.fi. Erfarenheterna från det första testet i november 2011 gav många goda erfarenheter och var en ypperlig situation att kolla hur bra verktyget höll måttet i dagligt nyhetsarbete. Mottagandet var i överlag postitivt och hjälpte utvecklarna att konstruera verktyget i rätt riktning.
Inför det nya användartestet fanns det en oro över att verktyget inte skulle leverera. Mystiska buggar hade gjort att vissa basfunktioner inte fungerade som de skulle. Undertecknad väntade sig en flopp, men lyckligtvis visade det sig att verktyget fungerade i stort sett utan problem under hela användartestet. Det blev ingen flopp och testmänniskorna fick prova de essentiella funktionerna (ett stort tack för det till Mårten Seiplax som ledde användartestet). Demonstrationen var späckad med information, vilket skapade en viss förvirring, men i det stora hela uppskattades verktygets flexibilitet och användargränssnitt. Det största frågetecknet uppkom kring hur det redaktionella arbetet ska läggas upp. Det är också något som bl.a. Just nu och K&I deskarna arbetar på som bäst. Vi ska naturligtvis också återkomma med nya test och skolningstillfällen inom kort.
Just nu
Just nu desken arbetar febrilt med konceptet för nya svenska.yle.fi. Workshopparna har nu kommit till stadiet då teorierna och hypoteserna ska utmynna i konkreta protyper. Just nu håller i samarbete med SYND-utvecklarna på att strukturera olika ämnessidor (första sidor, portaler) för att bilda sig en uppfattning om hur webbinnehållet ska presenteras för användarna. Samtidigt är redaktionschefen Mattias Erkkilä ute på turné för att bekanta sig med regionredaktionerna.
Webbförnyelsen fortskrider med andra ord på flera fronter. Tidtabellen är tajt, men framsteg görs hela tiden. Håll utkik efter nya uppdateringar på Utvecklingsbloggen eller ta en sväng via Radiohusets tredje våning. Där håller både Just nu desken och SYND-gänget hus.
Ett stycke god, inspirerande och deskriptiv konst som jag fick av min dotter för sisådär 13 år sedan.
Just nu-gänget hade en givande överläggning med människorna bakom YLE Areena, Elävä Arkisto och Yle.fi. De är duktiga och kämpar med samma funderingar som Just nu-gruppen satts att grunna på.
De sociala mediernas roll som inkastare till YLE-materialet återkom vi till gång på gång. Det är klippen, bilderna, texterna som drar och det är ryktet och kompisarnas rekommendationer som styr surfande och gör att vårt material syns och hörs. Det finns ingen återvändo till tider då allt skulle gå att hitta genom att börja klicka på en massiv portalsida. Vi får tänka om. Helt enkelt. Är det. Inte.
Öppenheten är A och O. Utvecklingsbloggarna är ett sätt att berätta vad vi tänker på och vad vi jobbar med, både beträffande teknik och innehåll. På some blir det att treva sig fram. Vi börjar med en sida på facebook.com/pages/YLE-Just-nu/, försöker bli aktivare med twittrande #yle_justnu och söker ständigt nya sätt att pröva texter och bilder och se vilka vägar de tar i someskvallerdjungeln.
Och det där konstverket, det beskriver ganska långt min sinnestämning i det här skedet. Jag vet om mycket bra och vackert och vill göra själv. Sanningen är ändå den att jag ännu inte behärskar den teknik och de verktyg som behövs för att göra riktig konst. Viljan och lusten är större än färdigheterna. Men precis som andra treåringar får jag bara acceptera att det nu gäller det att kavla upp ärmarna, lära sig och knoga på.
På bilden från vänster: Sami Kallinen, Rolf granqvist, Mimma Olsoni-Broman, Anna von Weissenberg, Sara Langh och Mattias Erkkilä.
Till Just nu-desken hör Sara Langh och Rolf Granqvist från nyheterna samt Anna von Weissenberg och Anna Olsoni-Broman från Fakta & Fiktion. Hanna Nordenswan pendlar mellan X3M och Just Nu. Katja Johansson ansluter sig till gruppen i mars. Redaktionschef för Just nu är Mattias Erkkilä.
Därtill har vi Sami Kallinen och Mats Wägarfrån Svenska.yle.fi som förstärkningar.
Ni hittar oss på Radiohusets tredje våning (post-it-lapparna visar vägen). E-post till justnu@yle.fi når oss alla.
Nu har vi skrivit 3 508 post-it-lappar, byggt Lego, besökt Kirjasto 10 och Uusi Suomi, diskuterat, spånat och testat nya verktyget. Finns bara en sak till att utveckla: skägg.
Härmed lovar jag att inte raka mig förrän vi har den nya svenska.yle.fi uppe på nätet.
Bilden här ovan är från förra veckans fredag. Jag lägger fram nya bilder så länge som skägget(och verktyget!) utvecklas.
Detta eftersom vi tar i bruk en teknik som är ny och utvecklandet sker parallellt med ibruktagandet. Vi ser det som en så viktig garant för att vårt innehålls nåbarhet, hittbarhet och vår roll som guide till övrigt webbmaterial att det är värt mödan.
) kurateringens innebörd för oss.
