Expertinformationens dilemma i det öppna informationssamhället

Christine de Pisan, L'Epistre d'Othea
Christine de Pisan, L’Epistre d’Othea.
Prudence, Wisdom and Knowledge

Jag hade det stora nöjet att delta i Helsingfors universitets alumniförenings expertpanel och diskutera hur öppen data påverkar forskningen och journalistiken. Med i panelen var rektor Thomas Wilhelmsson, professor Henrik Meinander, kommunikationskonsult Carl-Gustav Lindén samt undertecknad, ordet leddes av Jessica Parland-von Essen. Diskussionen blev intressant och påvisade hur det verkligen finns gemensamma utmaningar för den akademiska och journalistika verksamheten, något som också Harvardprofessorn Clayton Christensen skrivit om nyligen.

Diskussionens kretsade kring öppen data, fri tillgänglighet (open access som HU förtjänstfullt engagerat sig i), expertrollen, tolkningsföreträdet och framför allt utmaningen i att i sin verksamhet nå ut till publiken.

Upphovsrätter

I öppnandet av data och information är det oftast upphovsrätterna som ställer till med problem. Få forskare publicerar själv sina material under CC-licens eller motsvarande öppna licenser. Och då texter ges ut via förlag eller tidskrifter överförs ofta upphovsrätter till dem. Vilket kan få den märkliga konsekvensen då universitetens bibliotek köper in dyra tidsskrifter som innehåller forskning som utförts på universitetet och getts helt avgiftsfritt till tidskrifterna. Vilket i sin tur förhindrar fri vidare spridning av ursprungstexten, som Kristina Weimer förtjänstfullt påpekade i sin publikkommentar efter diskussionen.


(Tack för tipset om videon som jag plockade härifrån, mer om licenser också på Esstter här. Kolla också denna undersökning (pdf) ifall avigsidorna av CC-NC intresserar)

På motsvarande vis är upphovsrätterna ett stort hinder för Yle att sprida särskilt tv- och radioinnehåll. Detta gäller såväl ambitionerna att öppna arkiven som att distribuera de nya programmen friare och tillhandahålla dem längre online. Läs mer om de juridiska problemen kring detta här och om Yles förfrågan om ändring till framtidsutskottet här (båda på finska).

Aningen oroväckande är också att trots goda intentioner både i Finland från myndighetshåll (pdf) och från medborgarhåll och inom EU, lyckas lobbyorganisationer häpnadsväckande direkt påverka lagstiftningen.

Mångfald

Öppen information och öppna kanaler för också med sig avigsidor. I första hand ett överflöd av information, och ett tilltagande mått brus och också ren desinformation. (Obs att årets Media Information #m13i den 15.10.2013 kommer att handla om detta.) Den väsentliga skillnaden från tidigare är att alla kan publicera sig idag. Inte minst Wikipedia har blivit en kunskapens högborg som delvis konkurrerar med universiteten och biblioteken. Och sk. MOOC:s erbjuder gratis utbildning online. På motsvarande vis har sociala medier, bloggar och medborgarjournalistik diversifierat informationsförmedlingen i det som traditionellt varit journalistikens områden.

Här kan kuratering vara en metod för att öppet och genomskinligt både inom forskning som journalistik visa på processen och informationsflödet i respektive verksamhet. För det finns en väsentlig skillnad här gentemot största delen av det massiva informationsflödet och åsiktsyttringarna online. Både journalistiken och forskningen behandlar information enligt vedertagen praxis och utför ett avsevärt arbete i att validera och bearbeta informationen.

Förändrade konsumtionsvanor och utmaningar

Det förändrade informationslandskapet för med sig tre stora utmaningar som flera branscher delar idag:

  1. Att öppet göra kvalitativa innehåll
  2. Att nå ut till publiken
  3. Att fylla en funktion för publiken

Distributionsproblemet ligger i att nå ut till en publik som inte längre läser tidningar, ser på tv-kanaler, lyssnar på radiokanaler eller anmäler sig till kurser vid universitet. De föredrar att aggregera sina innehåll, läsa, titta och lyssna på flera källor ur ett globalt urval. Och gör allt detta via flera olika tekniska och uppkopplade plattformer. Och fattar beslut om vilka innehåll de konsumerar primärt enligt för dem tillförliga rekommendationer. Dessa rekommendationskällor har lite gemensamt med de traditionella auktoriteter som mediehus och universitet som har haft tolkningsföreträdet då det gäller rekommendation av lämpligt informationsinnehåll.

Det gäller alltså att se till att innehållen och informationen finns tillgänglig på de plattformer publiken använder. Och att se till att de fyller en uppgift i de konsumtionsvanor publiken tagit till sig. För medieinnehållens del handlar t.ex. detta uppgiftsfyllande att under den tid publiken äter sitt morgonmål ge en bild av vad som står på agendan idag (evenemang, snackisar), vad som skett som man bör känna till (nyheter), eller t.ex. att fylla tiden medan man åker allmänna transportmedel eller väntar hos tandläkaren. Då konkurerar medieinnehållen med musik, spel, kommunikation på sociala medier, osv, som finns tillgängliga via smarttelefoner. Det är i denna globala konkurens som medierna måste kunna hävda sig och fortfarande fylla relevanta uppgifter och funktioner för sin publik. Dito universiteten.

 

EDIT: Här kan ni se diskussionen.

Semantisk webb

Odontologi?!? Nej, inte tandmedicin – ONTOLOGI!

Min förvirringen var stor bara ett par månader sedan kring begreppet ontologi. Semantisk webb hade jag hört som term, men knappast förstått. Likaså begreppet linked data, som inte är riktigt samma sak, men ofta används som ett nästan parallellt begrepp. Men ‘semantisk’ klingade vackert och väckte främst associationer till semiotiken jag bekantat mig med i studiesammanhang ett gott tag sedan. Och att länka data kändes ju tryggt och bekant 🙂 Kort sagt, flumnivån var inledningsvis hög.

Men så småningom började vissa insikter utkristallisera sig:

1. I Finland finns en på global nivå ledande forskningsenhet som utvecklar lösningar som kan komma att förändra infrastrukturen för webbens informationsinnehåll.

2. Nyckelord, organiserade i öppna strukturerade nätverk, som kan läsas av datorer kan på ett avgörande vis hjälpa att organisera den malström av information webben blivit. Dessutom sker oväntade möten och associationer mellan enskilda innehållselement då ontologier kombineras – illustrerat av engelskans vackraste ord – serendipity.

3. Detta är något som redan existerar, som vi kan ta i bruk i samband med vårt webbförnyelsearbete. Och detta är något som på lång sikt har potential att förändra hur vi bygger upp och strukturerar webbsidor. Vilket i sin tur är en väldigt relevant del av vad mitt arbete som konceptutvecklare på svenska.yle.fi handlar om.

 

Igår hade jag nöjet att lyssna på hur biblioteken, informationsvetenskapens högborgar och pionjärer, sedan 2007 (!) aktivt arbetat med webbontologier. Ett arbete vars konkreta resultat man kan ha glädje av i tjänsten Kirjasampo. Sajten är en informationens guldgruva som kombinerar sakkunskap om information och dess förvaltnng med ett levande intresse för litteraturen. Där kan man upptcäka 73k skönlitterära verk, 13k pärmbilder, 7k länkar, 14k fiktiva karaktärer, få bibliotekariens rekommendationer för vidare läsning, mm.

Ett annat mer komplext exempel på ontologiers samverkan är Kulttuurisampo. Kolla där t.ex. Den semantiska versionen av Kalevala för att se hur en texts kulturella kontext kan utvidgas online.

 

Jag hoppas på att kunna fortsätta utvidga de här begreppen under processens lopp. Och också gå in på mer konkreta användningssätt. Men i första hand känns detta som särskilt relevant för att göra vår webb framtidssäker, så att säga. Att ha möjligheten att erbjuda öppen data, ge det sammanhang och därmed kunna erbjuda det informationsrika public service-innehåll som dagens publik behöver.

Micke Hindsberg,
Konceptutvecklare på svenska.yle.fi

lε congεtturε dı Arlεcchıno . . (dε noms d'oısεaux)
By jef safi (writing)  Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 2.0 Generic License.