Mediekonvergensens nästa fas – att idka skogsvård i aska

Förra fredagen (23.1.2015) hörde jag bl.a. Emanuel Karlsten tala på Mediespråkseminariet. Han hade talat där senast tre år sedan, och inledde med att säga att han egentligen kunde ha valt att dra precis samma presentation som då i repris. För enligt Emanuel står hela mediebranschen stilla och ställer sig om igen samma fråga om vad som ska ske till näst. För att komma loss ur denna “catch 22” så tycker han att mediebranschen bör brinna, och likt efter en skogsbrand återuppstå ur askan.

Samtidigt så brukar det ju vara så att man inte alltid märker då ens egna barn växer, utveckling som sker rakt framför ens egna ögon går ibland en obemärkt förbi. Då jag ser på det blogginlägg som jag skrev till bloggen för tre år sedan med titeln “Att tänka webb” så känner jag nog igen den stagnation som Emanuel beskriver. Samma frågor och ambitioner är ännu aktuella. Men samtidigt har oerhört mycket utveckling skett. På mediebranschen i stort har utvecklingen varit snabb. Eller snarare har omvärlden och vår publiks mediekonsumtionsmönster förändrat radikalt.

De här yttre förändringarna har skett snabbare än vad traditionella mediehus klarar av att förändra sig, utan den skogsbrand inom organisationerna som Karlsten efterlyser. Om de strategier som kan krävas för att klara av anpassningen skrev jag nyligen om i Nya Argus.

Men samtidigt har alltså även stor förändring skett i verksamheterna. Hos oss på Svenska Yle har webben på riktigt (läs i budgeter och personalresursallokationer) fått prioritet. Olika delar av verksamheten är i lite olika lägen av utvecklingen, men det rör på sig. På sätt och vis är faktiskt läget lite liknande som efter en skogsbrand. Det finns nu ny mark och allehanda skott skjuter upp. Frågan är om man vill låta alla blommor blomma, odla fritt för var och en. Eller om man vill ha ett effektivt skogsbruk som låter höga furor snabbt resa sig i ordnade rader? Kanske idealet är en park, med mångfald under ordnade former. Men dit är det nog en bit väg ännu.

Kanske idealet är en park, med mångfald under ordnade former

Det jobbas mycket med att reda ut i utgivningen och göra scheman för webb. Det kan synas märkligt att schemalägga webbutgivning, är det inte just friheten från etermediernas tablåer vi vunnit i.o.m. digitaliseringen? Ja, i sig nog. Men om vi publicerar allt vi gör genast då det blir färdigt så får publiken betydligt svårare att hitta våra innehåll. Innehållen blir i regel klara under kontorstid, medan, delvis beroende på genre, i regel konsumeras andra tider. Och följetongen är betydligt lättare att följa (därav namnet) än ett stort block utgiven i en hop.

Men att omorgansiera verksamheten utan att ta det hela några steg vidare är också en reell risk. Det ger en illusion av förnyelse, då man bygger upp något gammalt på nytt. Emanuel Karlsten beskrev olika metoder att anpassa sig till det nya fältet; att bygga enligt nätets logik, anställa spridare av innehåll och communityredaktörer, använda teknik för att gynna innehåll. Allt kändes väldigt bekant från teknologi- och startupföretagsvärlden. Det är också många som funderat kring ifall mediehusen håller på förvandlas till teknologiföretag? Ja, är min mening. Vi gynnas av principerna för agil utveckling både inom utvecklingen av våra plattformer OCH våra innehåll. Följande tweet summerar det bäst:

 

Googles Eric Schmidt gjorde här i dagarna ett intressant utspel och sade att “internet kommer att försvinna”. Han syftade på att i takt med att allting blir uppkopplat så slutar vi lägga märke till nätet i sig, det “försvinner” och blir en integrerad del av vår verklighet. Jag tror att medier med fördel kan tänka lika om sina egna alster. De journalistiska innehållen är i en process där de håller på att omvandlas från att vara separata ritualer – morgontidningen, kvällsnyheterna, lördagsfilmen, söndags-Strömsö – och bli integrerade delar av vår vardag. De journalistiska innehållen blir som repliker i en daglig kommunikation via applikationer och onlinetjänster.

De journalistiska innehållen blir som repliker i en daglig kommunikation

Då bör man också fundera på funktionerna och formaten som man tidigare tagit för givna, håller t.ex. nyheterna på att bli en anakronism? Är det kanske bara bra ifall robotar börjar sköta en del av vår journalistik. Bör den journalistiska agendan sättas av big data? (Se tweeten nedan, allt detta diskuterades under #mediesprak.)

Så bör medierna brinna, brinner vi redan? Det kanske sist och slutligen kvittar vilka analogier som fungerar bäst som väckarklockor. För väckarklockor är nog något som krävs för att vi ska kunna blicka vidare och ta de steg som behövs för att överleva. I ett historiskt perspektiv så är faktiskt mediernas tillbakagång bara en liten svacka. Och informationsförmedlinegen- konsumtionen i bredare perspektiv har aldrig mått bättre i mänsklighetens historia än på internet. Så det finns alla möjligheter att gå vidare med vår verksamhet.

 

Öppen data nytt vapen i
kampen mot korruption

Öppen data kan hjälpa avslöja korruption och ekonomisk brottslighet. Det tror man på OpenCorporates och Global Witness – två organisationer som vill lyfta fram dunkla hemligheter i dagsljuset.

Öppen data i kampen mot pengatvätt

OpenCorporates har skapat en söktjänst där vem som helst kan försöka nysta upp ägarförhållanden i företagsvärlden. Tjänsten är det största öppna företagsregistret i världen.

Söktjänsten innehåller i dag uppgifter om 45 miljoner företag – 377 000 av dem i Finland.

Informationen mår bra av att vara öppen eftersom osunda eller olagliga kopplingar är svåra att hitta, förklarar Chris Taggart, verkställande direktör för OpenCorporates.

Målet är att journalister, organisationer och intresserade medborgare ska kunna bidra med information, och hjälpa avslöja den ”mörka sidan” av företagsvärlden.

– Det är som att leta efter nålar i en höstack. Vi måste börja göra större skillnad mellan den genomskinliga företagsvärlden och den ogenomskinliga – den mörka företagsvärlden, säger Chris Taggart, som tidigare har arbetat som journalist.

Den mörka företagsvärlden drar nytta av komplexitet, förklarar Taggart. Ägarförhållanden och relationer mellan bolag kan vara så invecklade att det är näst intill omöjligt att reda ut dem. OpenCorporates har som mål att registrera varje företagsentitet i världen, med tillhörande information om företagsnamn, direktörer, aktieinnehav, med mera.

Rosie Sharp arbetar för Global Witness’  bank- och korruptionsteam. Hennes team försöker påvisa problemen med att vissa banker låter korrupta klienter deponera pengar.

Sharp säger att det har blivit allt vanligare att brottslingar tvättar pengar via global bank- och företagsverksamhet. Hennes organisation har satt ihop en broschyr ”An Idiots Guide to Money Laundering” som visar hur man kan dölja sin identitet och gömma pengar via rätt kopplingar. Syftet med dokumentet är att på ett enkelt sätt förklara ett komplext ämne.

Pengatvättarna registrerar vanligen sina bolag på platser där bankerna håller ägarförhållandena hemliga. Sådana platser är exempelvis Schweiz, Brittiska Jungfruöarna och Maldiverna.

Pengatvättarna brukar öppna bankkonton i någon bank som inte ställer så många frågor. Sådana banker finns exempelvis i Lettland, uppger Rosie Sharp. Via Lettland kan man sedan flytta pengar vart som helst inom EU.

Rosie Sharps organisation använder öppen data för att påvisa pengatvätt och andra internationella problem. Global Witness gör sina avslöjanden och dokument fritt tillgängliga på webben.

 Stommen för OpenCorporates webbsida är en sökfunktion. Organisationen erbjuder gratis gränssnitt för att återanvända sökfunktionen på andra webbsidor. En sökning på ”Microsoft” ger exempelvis 206 resultat globalt, vilket ger en inblick i hur utbredda tentakler ett stort bolag kan ha.

– Öppen data är inte tillräckligt. Vi behöver också färdigheter, förståelse och inspiration att göra något av den, säger Chris Taggart.

 Länkar:
http://opencorporates.com/
http://www.globalwitness.org/

 Chris Taggart och Rosie Sharp föreläste vid konferensen ”Open Knowledge Festival” i Helsingfors i september 2012.