Morr, den lever!

I skrivande stund närmar vi oss situationen då Buu-klubbens julkalender börjar vara packad och klar för 2012 (jo, jobbet fortsätter även om kalendern är publicerad). Kalendern på webben utsätts för höga förväntningar varje år även om resurseringen kan variera. Det handlar ju trots allt om en av de mest populära tjänsterna hos svenska.yle.fi.

Projektet i sin helhet består av otaliga delar, och man kunde säket skriva tiotals blogginlägg (eller noveller) ur alla möjliga synvinklar. Jag tänkte dock i korthet presentera den arbetsprocess som ligger bakom de animationer och grafik som utgör webbkalendern med några enkla exempel.

Kalendern är, liksom Buu-sajten överlag väldigt starkt präglad av en viss grafisk stil. Den grafiska stilen i sin tur är en kombination av “buu-världen” och det man ser i papperskalendern.

Papperskalendern beställer vi (förutom konceptplaneringen som sköts av oss) av underleverantörer och den är ett stort projekt för sig, men också en väldigt viktig del av det som är kalendern på webben. Den lägger definitivt en av grunstenarna för webbkalenderns utseende gällande såväl figurer som omgivning.

Vi har även i år samarbetat med Johanna Sjöström som är den duktiga grafikern bakom en stor del av grafiken på buu.yle.fi.

Vektorgrafik

Eftersom webbkalendern är byggd i Flash är vektorgrafik ett måste. Då papperskalendern illustreras fullständigt som vektor ger detta oss många möjligheter att utnyttja den månsidigt också på webben, och eliminera massor av onödigt arbete.

Symbiosen mellan Adobe Illustrator och Flash är oslagbar i denna process. I all sin enkelhet kan det handla om snabba och smidiga överföringar av objekt från det ena programmet till det andra. Editerings- och exporteringsmöjligheterna i vardera program ger oss alla tänkbara verktyg att jobba med. Figurer, omgivning och element av alla tänkbara slag kan flyttas, editeras, modifieras och framför allt överföras till Flash för att animeras precis så som vi vill, och känslan av att det handlar om en och samma helhet kvarstår.

Som exempel kan vi nämna spefiguren Morr. Morr, som är en av huvudfilurerna i julkalendern 2012, ritas i Adobe Illustrator av grafikern utgående från samma figur i TV-produktionen. AI-filen godkänns och skickas sedan till oss. Det är därefter hur enkelt som helst för mig att plocka spelfiguren in i Flash och väcka den till liv.

Spelfigurer i Adobe Illustrator.
Spelfigurerna i Adobe Illustrator.

Flash

Buu-klubbens webbsida är byggd helt och hållet i Flash. Vad betyder det då? Det betyder vektorgrafik, ActionScript, timeline-animationer, tweens och hela faderullan. Ja, egentligen är Adobe Flash en produkt som man kan producera lite vad som helst med, vad gäller grafik och animering.

Flash ger i animeringsväg 2 möjligheter, som absolut inte utesluter varann. Man kan animera med hjälp av ActionScript, eller använda sig av timeline-animering. Julkalendern utnyttjar båda. Med ActionScript byggs också de egentliga spelmotorerna som ligger bakom allting. Personligen fattar jag inte ett dyft av kod, så det är timeline hela vägen för mig.

För att fortsätta med exemplet Morr, utnyttjar jag bland annat olika tweens och bone-tool för att rätt snabbt och enkelt åstadkomma en figur som springer, hoppar, blinkar med ögonen, vickar på tårna, viftar med handen och med svansen. Allt detta utan att behöva göra några märkbara ingrepp på den grafik som Johanna försett oss med.

Hoppande Morr animeras i Adobe Flash.
Morr animeras i Adobe Flash.

ActionScript sköter som sagt också en stor del av animationerna. Som exempel kan nämnas hinderbanorna i årets kalender. De byggdes så att jag ritade alla grafiska element som behövs i Flash, delade upp dem i olika scener och skickade sedan iväg .fla-filen till vår kodare som kodade ihop allting till fungerande spel. Med ActionScript definieras de olika grafiska elementens beteenden.

Från skiss till färdig hinderbana.
Från skiss till färdig hinderbana.

Detta var alltså ett ganska kort och koncist exempel på hur vi jobbar när vi skapar delar av Buu-klubbens julkalender. Hoppas ni gillar kalendern både i pappers- och webbformat!

Funderingar kring framtiden med eller utan Flash i ett senare inlägg.
God Jul!

///Johan, grafiker på svenska.yle.fi

Vill du jobba med datajournalistik eller spel? Ansökningstiden har utgått.

Den 22.11 2012 gick vi ut med att vi söker efter två utvecklare till Svenska.yle.fi. Det här är en stor grej för oss på Svenska Yle då vi inte haft en möjlighet att verkligen utvidga vårt team så här sedan början på 2000-talet, trots att behovet ökat markant på 12 år. De jobb vi nu lediganslagit, ett webbutvecklarjobb med inriktning på spel och ett webbutvecklarjobb med inriktning på datajournalistik, visar också klart på vilka delområden Svenska Yle satsar på. Vi valde avsiktligt att inte gå på Monty Python-linjen den här gången eftersom man inte kan upprepa en likadan reaktion två gånger. Förra gången vi sökte en webbutvecklare som ersatte en person som slutat gick det nämligen så här.

Båda jobben är mycket intressanta och ger den personen som får jobbet möjlighet att jobba med ett team som är framåt och otroligt duktigt.

Det har redan länge stått klart att vi behöver mer krut för att kunna presentera innehåll som datavisuliseringar och stöda datajournalistiken på Svenska Yle. Trots att vi inte haft en enda dedikerad person för jobbet så har vi lyckats skapa en hel del journalistiskt innehåll utgående från tillgänglig data. Orsaken till att det lyckats är att en av Finlands främsta personer när det gäller datajournalistik finns i vårt team, Teemo Tebest, som har gett oss en insikt i hur mycket man verkligen kan göra med den data vi har tillgång till. Det mest uppmärksammade projektet vi gjort är Maktbasen http://svenska.yle.fi/maktbasen, men vi har också jobbat fram Svenskfinland som fem storkommuner utifrån datan i Maktbasen. Därutöver har vi haft mindre projekt, till exempel Alkoholkartan och Hjälp Kalle. När vi nu utökar vårt team med en webbutvecklare som skall ha som sin huvuduppgift att jobba med datajournalistik blir det en hel del annat att se fram emot.

Varje år har BUU-klubbens webbsatsningar och spel skapat glädje och förtjusning hos både barn och vuxna. Det är helt klart ett monsterjobb som har skötts med små resurser och med stor passion. Nu ser vi en stor potential och en massa outforskade möjligheter i den barnwebbsproduktion vi kan skapa, men vi klarar inte av att göra mera utan att få förstärkning. Pia Manns är den person som drivit produktionen och även i år skapar en helt fantastiskt fin julkalender som kommer att tvinga föräldrarna att slita loss sina barn från datorerna så att de själva skall hinna spela. Det paradigmskifte vi nu har framför oss är att kunna nå ut till alla mobila plattformar, som pekplattor och telefoner, men det går inte att direkt lösa med den teknik vi använder idag. Personen vi är ute efter ska kunna se potentialen i koncepten då det gäller att anpassa dem till andra plattformar, men också att kunna göra själva jobbet. Det gäller ju inte enbart BUU, utan man har hela Svenska.yle.fi som spelplan, ja varför inte även finska Yle om det blir tid över för att kunna göra spel av journalistiskt innehåll tillsammans med hela vårt team.

Bilderna med plock ur BUU-klubbens e-post respons

 

jagfyläråridagsnälajörnyaspel

 

hei buuglup minä aijon pelata paljon teidän pelejä ne ovat  kivoja pelejä
ja hyvin keksitty ja heippa minä alan nyt pelaamaan

 

– Häj jag vill att ni lagar nya häst spell och ett nyt bill spell.

 

BUU-KLUPPEN ON KIVA PAIKKA MÄ JA MUN PIKKUSISKO PELATAA SITÄ MELKEIN AINA KUN ON TYLSÄÄ

 

jag tykär at ni har brasidår måna pusar å kramar

 

hei minä en pidä saha pelistä voisitko laittaa jotain pelejä kiitos

Att ”tänka webb”

I samband med Svenska Yles webbförnyelsearbete är det inte bara plattformen som skall förnyas, vi försöker även revidera vårt webbtänkande, såsom Sami Kallinen nämner i den här bloggens första inlägg. Det här har varit en svår bit att klart och koncist definiera. Vi har pratat om att göra webb på webbens villkor. Om att anpassa oss till de förväntningar en realtidswebb skapar hos publiken, tänka ”just nu”.  Att skifta fokus från produkter till processer.

Att göra webb på webbens villkor låter ju helt rätt, också i ett mediahus som Yle med rötterna i etermedia. Det är lika självklart som att radio och tv har sina olika styrkor och tillvägagångssätt för att paketera ett innehåll på att tillgängligt och tilltalande sätt. Men hur bör man då i praktiken gå tillväga för att ”tänka webb”?!?

Radiohusets redaktion - Tobias Larsson, Ami Lassila, Tiina Grönroos och Peter Fahllund

Svaret kom lite oväntat från radion, närmare bestämt från vår kollega Tobias Larsson, programvärd för Radiohuset. Han hade grämt sig över att Radiohuset på Arenan inte är tillgängligt utomlands av upphovsrättsliga skäl som hänger ihop med musiken i programmet. Inspirerad av Vegas Sommarpratare, en serie Tobias även varit redaktör för, klippte han bort musiken ur programmet, och publicerade resultatet som en poddsändning, fri för var och en att ladda ner. Enligt Tobias egna ord:

Trots att det rörde sig om ganska bryskt nedklippta program, där musiken spelade en ganska stor roll i originalversionen, blev podversionerna populära och flitigt avlyssnade.  Dessutom är pratradio en stor trend i Sverige just nu. Radiohuset minus musik blir ju just pratradio och många lyssnare föredrar ändå att ladda hem sina favoritprogram och lyssna när de har tid.

Just precis häri ligger detta svårfångade ”webbtänk”. För det handlar egentligen inte om att tänka webb, per se. Utan om att fördomsfritt utnyttja de kanaler, medier och tekniker man har till förfogande. Att vara lyhörd för publikens önskemål och behov. Och att sprida sitt gedigna innehåll där efter.

Att ”tänka webb” handlar alltså i grund och botten om att tänka innehåll. I dagens läge paketeras inte innehållet längre i enbart en slutprodukt. Utan det handlar om en process där tanken föds, uttalas (för Radiohusets del, kolla deras Twitter), och längs med vägen formas till en hel uppsättning olika produkter som anpassas för publikens olika behov.

Micke Hindsberg,
Konceptutvecklare vid svenska.yle.fi