Onsdagen den 16 maj 2012 kommer förmodligen att gå lika förglömd till historien som fredagen den 4 december 2009. Men båda datumen är av avgörande betydelse som milstolpar i webbens utveckling, och båda knutna till Google. Det tidigare datumet lanserade Google personifierad sökning, vilket betyder att sedan dess har två olika personers sökresultat inte längre varit lika, med rätt stora konsekvenser i och med den sk. filterbubblan. Och nu på det senare datumet lanserade Google sin Knowledge Graph (GKG).
Av vilka orsaker är detta historiskt?
Även om Mashable skriver att Google nu blev 1000 gånger mer smart så verkar ändå förvirringen kring vad detta exakt betyder vara rätt stor. En del tycker att betydelsen är att vi nu inte behöver skickas till spämmiga sajter för att få info utan för den direktservad bland sökresultaten.
@mickhinds @emanuelkarlsten Det är stort på det sättet att Google kan svaren på frågor och inte behöver skicka oss till ngn spammig sajt.
— Nikke Lindqvist (@nikkelin) May 16, 2012
Andra igen tar fasta på en annan aspekt av samma sak, att Google vill hålla besökaren hos sig själv:
Google’s Knowledge Graph shows it doesn’t just want you to search, it wants you to stay tnw.to/1ERKq by @mpanzarino
— The Next Web (@TheNextWeb) May 16, 2012
Men det handlar också om mer än så, om något som i två steg kan komma att forma om hela webbens väv.
- Genom ett ge semantisk data synlighet.
- Genom att få folk att satsa på semantisk data.
Från ett nätverk av dokument till ett nätverk av data
Som bäst utgörs hela webben av ett nätverk av dokument. Problemet är bara att sättet dessa dokument (webbsidor i huvudsak) är länkade ihop sinsemellan är helt godtyckligt baserat på vad för hyperlänkar (haa, inte ofta man får använde det ordet längre) någon valt att skriva in i dokumenten. Men vad dessa dokument innehåller och hur de hör ihop med andra dokument har varit ytterst svårt att veta. Särskilt för maskiner, som är de ända som har kapacitet att gå igenom samtliga dokument.
Därför har vi varit så hårt beroende av sökmotorer (läs Google) för att hitta information på webben. Detta kommer knappast att ändras radikalt inom nära förestående framtid. Men vad allt vi kommer att kunna hitta via sökmotorerna står nu i radikalt förändring (Tips: gå till www.google.fi och skriv in i sökrutan ”film” och kolla vad som dyker upp i rutan högst upp).
Det är i detta sammanhang Tim Berners-Lee såg behovet för och började utarbeta specifikationerna till ett nätverk, inte av dokument, utan av data. Och lade därmed grunden för den semantiska webben. Och här kommer vi kanske till den allra viktigaste nyheten GKG för med sig. Den lyfter för första gången upp den semantiska webben för gemene användare och visar upp vad den kan göra.
what’s new is that GKG now brings *people* (lots of them) to the knowledge graph
— stefano bertolo (@sclopit) May 17, 2012
Det är framför allt av denna följdorsak GKG verkligen kommer att forma om webbens väv. Den kommer att få jordens webbsideproducerande befolkning motiverade att börja använda sig av metadata, om inte annat för att göra sitt material synligt och möjligt att hitta. Och sålunda bidra till nätverket av data. Och den vägen ge den semantiska webben liv.
Google Knowledge Graph: Forcing businesses to amplify great content bit.ly/KGLeXZ
— Steffen Konrath (@StKonrath) May 18, 2012
Semantisk data på Svenska.yle.fi och Pondus
Det som gör mig extra glad i GKG är hur otroligt nära den är det koncept som pondussamarbetet bygger på. Pondus är alltså ett finlandsvensk nätverk för att öppna upp webbinformation som länkad data. Då små och stora organisationer annoterar sitt material enligt givna standarder för metadata, blir det möjligt att samsöka i dem, och då öppnas utmärkta möjligheter för ömsesidig nytta. Samt givetvis för publiken att hitta relevant information parallellt från flera finlandssvenska källor.
Som teoretiskt exempel för hur det kan fungera kan en stor organisation som Yle i en nyhet om en lokal händelse automatiskt få sitt material kompletterat av en bygdeförenings webbplats information som publicerats på t.ex. Kulturhusets plattform, som är en av samarbetspartners i Pondus. Yle skulle inte nödvändigtvis ha varit medveten om att detta material existerade utan den länkade datan, och får härmed sin nyhet kompletterad och berikad med gräsrotsinformation. Och bygdeföreningen får en enorm synlighet för sitt material som de annars skulle ha haft svårt att uppnå. Båda vinner på samarbetet.
Och allra viktigast är att användaren vinner. Han/hon får betydligt mer mångsidigt och relevant information. Exakt det som är poängen i insticksinformationen som visas till höger om sökresultaten med GKG (se bilderna här för exempel på hur infon visas). Och på exakt samma vis kan Pondusinformation eller t.ex. en wikipedia faktaruta visas sida vid sida med det relaterade primärmaterialet, t.ex. en av våra artiklar.
Ur Svenska Yles perspektiv är detta alltså en fantastisk bekräftelse på att vi gjort rätt väl i vår satsning på meta- och länkad data, att Pondussamarbetet är precis det rätta just nu och framför allt att vi kommer att kunna betjäna vår publik ännu bättre.
Micke Hindsberg,
konceptutvecklare på Svenska.yle.fi
Ovan Googles egen introduktionsvideo till Knowledge Graph


